Livsnjutare som är Gnesta trogen

Möjligen är Karin Andréason Gnestas svar på tjuren Ferdinand. Att sitta under en korkek och lukta på blommorna är i varje fall inte så dumt, tycker hon. Men det är inte detsamma som att vara lat. Jag och familjen har ständigt saker på gång.

Övrigt2007-11-28 17:35
Torsdagen den 29 december fyller Karin 40 år. Frågan är om någon Gnestabo är mer inbiten. Hon utbildade sig till förskollärare i Södertälje, men i övrigt har hon aldrig lämnat stationssamhället.
Jag har bott i Gnesta hela mitt liv. Jag älskar stan. Min man Patrik kommer från Mölnbo. Jag kunde inte ens tänka mig att flytta dit.
Det mesta av livets nödtorft finns i Gnesta. Det som saknas kan man hitta på pendeltågsavstånd i Stockholm. Fast om Karin måste lämna Gnesta åker hon hellre till Nyköping, där är tempot lugnare än i huvudstaden.
För drygt tio år sedan var Karin med och startade förskolan Grinden som drivs av frikyrkan. Hon är dess föreståndare. Nu går hon en sensmotorisk reflexpedagogutbildning.
Enkelt uttryckt handlar det om att utveckla barnens motorik och sinnen så att de lättare lär sig saker. Det är inte så konstigt som det låter.
Karin tycker att barngrupperna inom förskolan generellt är alldeles för stora. Barnen blir stressade. Även vuxna stressar.
Vi borde ta oss mer tid att leka.
Hennes drömresa går inte till andra sidan jordklotet. En naturskön plats med god mat och ett spa duger gott.
Det viktiga är att kunna njuta. Allt jag behöver finns i Sverige.
Karin och Patrik har två döttrar, fjorton och tio år gamla, samt en son som är sex. I familjen ingår även hund, hamstrar, marsvin och akvariefiskar.
Ett tidigt barndomsminne: Karin ligger på rygg i en skottkärra som pappa drar. Det
är mörkt och himlen är stjärnklar.
Hösten är min bästa årstid och jag är fortfarande fascinerad av stjärnorna. Intresset har jag överfört till äldsta dottern som drömmer om att bli astronaut.
Vid närmare eftertanke kan Karin tänka sig att åka till rymdstationen Esrange utanför Kiruna också. För att studera norrskenet.
Mycket till firande på 40-årsdagen blir det inte. Karin har ett examensarbete som måste vara klart till jul. Presenter önskar hon sig inte heller.
Jag har det jag behöver. Men det är klart, en stjärnkikare vore kul.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!