Ljuset som en synvilla
Det är nästan helt verkligt i rätt ljus. Hologrammet har inte så många år på nacken, men är en fascinerande konstart. Nu visas en utställning med nästan tjugo år av hologram i Nyköping.
i sin naturtrogenhet. På Pelles lusthus finns det både porträtt på prins Bertil, en geisha, ansikten, skulpturer, abstrakta former. Varianterna är oändliga.
Det är lite grann mittemellan bild och vetenskap. Det har ju bara funnits i ett par decennier. Konstnären använder det ljus som finns omkring oss och leker med ljusvågorna.
1982 kom holografin till Sverige. Carl Fredrik Reuterswärd var en av pionjärerna.
Han var snabb som attan på den nya tekniken och gjorde en hand i holografi redan på 70-talet, berättar Mona Forsberg. Handen finns på utställningen i Nyköping. Likaså ett porträtt där han agerar Salvador Dalí. Dalí var en annan av pionjärerna.
Tyvärr är det svårt att se handen eftersom ljuset kommer in lite fel. Ljuset är som en nål på en gammal LP-skiva: hamnar den fel låter det fel. Likadant om det är flera olika ljuskällor.
Mona Forsberg har
funnits med sedan begynnelsen av holografi i Sverige och hade hand om Hologramgalleriet när det låg på Drottninggatan i Stockholm.
Nu finns inte den lokalen kvar längre, utan utställningen vandrar runt i stället.
Porträttet på prins Bertil gjordes när han invigde galleriet. Han satt inte still, utan stack fram hakan hela tiden. Konstnären ville säga till men sa att jag visste inte hur jag skulle tilltala en prins. Så därför fick han en lite utsträckt haka!
Så jobbar vi med nyheter