Lögnen som fick liv

Anna Lundins vita lögn gjorde att hon fick Oxelösundsstipendiet, en inspirationsinjektion på Femöre Huvud. Under en sommarmånad förra året bodde hon i fyrbiträdesbostaden, tätt intill vågorna. Och vad kan passa bättre om man vill studera havet?
Att få vara där är en sådan upplevelse som man bara får en gång i livet, säger hon.

De kravlösa dagarna vid vattnet gav projektet eget liv.
Jag var väldigt inne på kinesisk konsthistoria, där man studerar motivet så länge att man tillslut kan leva sig in i det. Då tog det fart och det som växte fram var jättespännande.
Hon visar de fem mönstrade textilierna från sin examenskollektion från Konstfack, som förra sommarens skissande resulterade i. Där finns både tidiga skisser och riktigt sena.
Oxelösund var en mellanperiod som satte formen. Man ser att något hände när jag var här.

Anna Lundin kom hem till Stockholm med hundratals skisser och fotografier, och ett projekt som växt sig större än tänkt. Därför fick Under ytan följa med som examensprojekt.
Varför vatten?
Det är ingen slump. Vatten är ett laddat tema efter allt som har hänt de senaste åren med tsunamin och översvämningar.
För mig har vattnet alltid haft en dubbelnatur, det är fascinerande och skrämmande på samma gång. Jag ville att den där dramatiska nerven skulle prägla mina mönster.

Fascinationen är det första som väcks när man står framför Anna Lundins handtryckta inredningstyger, där de hänger i sin sex meter långa mäktighet. Vatten som rör sig, glittrar, och bubblar. Djärva former, svart, vitt, och enstaka men noga utvalda färgaccenter.
För mig personligen är varje mönster en berättelse, min chans att förmedla något. Att jobba med textilier är tacksamt eftersom det är så lätt att förändra med. Tänk bara hur lätt man kan ändra ljud och ljus med ett tyg.
Anna Lundin gillar att balansera på gränsen med sina mönster, hon tycker att uttrycken blir starkast då.
Om man till exempel lägger sig på gränsen till stiliserat öppnar det upp för tolkning. Det låter folk se andra motiv än mina, som berg till exempel. Många ser berg i stället för vatten i en del av mina mönster, det tycker jag om.

Anna Lundins väg till textildesign har varit lång, men inte särskilt krokig. Den femåriga designutbildningen på Konstfack blev det först efter tre år konstvetenskap och historia på universitet, ett år design på folkhögskola och ett år textil på en designutbildning.
Textil var långt ifrån ett självklart val. Jag har aldrig jobbat med tyg på det sättet innan. Aldrig sytt, vävt eller stickat. På folkhögskolan tryckte vi på tyg och det var då jag märkte jag att mönster passar mig.
Examenskollektionen har hon döpt till Vårflod. Kanske blir det ännu en flod i höst.
Det känns inte avslutat, utan snarare som att det finns mycket mer att göra på temat vatten.
Ser du annorlunda på vatten nu?
Jag ser framförallt mer på vatten, jag tittar fascinerat och lägger märke till det. På något sätt har jag också lätt för att uppmärksamma andra som jobbar med samma tema. Jag tycker mig se vatten överallt.