Lokala politiker agerar för regionens bästa

Enade vi stå, söndrade vi falla.
Efter att alltid ha konkurrerat om de statliga medlen till vägar och järnvägar har kommuner och län i Mälarregionen nu förenats i ett gemensamt krav.
Det var en samstämmig delegation med bland annat Nyköpings kommunalråd Göran Forssberg (s), som i går styrde stegen mot regeringskansliet för att träffa statsrådet Ulrica Messing.
Hon hade inbjudit alla landets län för att i tur och ordning lyssna på synpunkter på väg- och järnvägsplanerna inför regeringens beslut i december.

Staten har länge försummat satsningar på vägar och järnvägar. Det är ett kortsiktigt ekonomiskt handlande som äventyrar förutsättningarna för tillväxt i hela landet. Men det har inte funnits pengar.
De har runnit ut ur statskassan i samma takt som sjukskrivningskostnaderna har ökat. Det är ur ett tillväxtperspektiv som kommunikationerna i Mälarregionen ska ses. Banverkets förslag att senarelägga Citybanan på grund av regeringens sparbeting, har fått Mälarregionens politiker att gå i taket. 80 procent av tågresandet i landet sker i dag i vår region men bara 20 procent av investeringarna hamnar här.
Den allvarligaste flaskhalsen är den så kallade getingmidjan i Stockholm som begränsar kapaciteten och orsakar förseningar och andra störningar i tågtrafiken, med konsekvenser i hela landet.
Det råder en total enighet om att Citybanan måste börja byggas senast 2006. Därutöver vill man satsa på Svealandsbanan och Mälarbanan för att, som man säger, möta upp utvecklingen mot en mer integrerad bostads och arbetsmarknad i Mälardalen.
Det är intressant att se lokala politiker uppträda för regionens bästa. Det som nu händer i Mälardalen kan liknas vid det som hände i Stockholm för 50 år sedan med utbyggnaden av tunnelbanenätet. Man ser sig som en enda arbetsmarknadsregion med tre miljoner människor där 50 60 000 pendlar över länsgränserna redan idag.

Från östra Sörmlands horisont ser det mer bekymmersamt ut. Medan pendeltågstrafiken utvecklas ytterligare till Västerås och Eskilstuna finns det inte mycket som talar för att pendlingen skulle öka i nord-sydlig riktning mellan Stockholm, Nyköping och Linköping. Det storskaliga Ostlänken-projektet riskerar att skjutas på framtiden ännu en gång. Om det inte nu görs något för att förbättra turtätheten och korta restiderna på den befintliga järnvägen kommer östra Sörmland ohjälpligt att hamna på efterkälken.