Löpning poppis i SLK
Många klubbar har fasligt svårt att få ungdomar till tuffa individuella sporter som löpning. Det gäller inte SLK Oxelösund, som har blivit invaderade av energifyllda små löpare.
Ja, jag tycker det, speciellt om man jämför med hur de andra klubbarna i trakten har det, konstaterar SLK Oxelösunds Auvo Kullpi.
Det går åt ett litet team för att ta hand om alla ungdomar. Sonny Lidell har exempelvis marktjänsten på sin lott.
Varje träningspass avslutas med saftsamling, inflikar han.
Att hänga med i skogen kräver också sin man, eller två aktiva löpare förutom instruktören Auvo. Patrik Gralberg och Daniel Eriksson sköter den biten.
Det lekfulla prioriteras. Och så räcker det med en gång i veckan eftersom de har serieterrängen också, förklarar Lidell och Gralberg.
På något sätt lyckas de alltså få grabbarna och tjejerna att komma tillbaka. Till löpningen. Som man trodde upphörde som massidrott i början av 1980-talet.
Ja, man trodde inte att det här var sant med tanke på den konkurrens som finns med allt dataspelande, nya popsporter och de traditionellt starka lag-idrotterna här i Oxelösund. Kanske har friidrotten överhuvudtaget fått en högre status med Ludmila och Kajsa Berg-qvist, konstaterar Kullpi.
Faktum är att hela SLK Oxelösund har levt upp tack vare de ungas entusiasm.
Visst, förutom att de unga har peppat oss äldre med sin e n e r g i har de även dragit med sig föräldrar som tar en runda själva, konstaterar Auvo Kullpi.
Inställningen hos de unga SLK-löparna är det heller inget fel på.
I höstas när det var kallt och isigt ville de inte lägga av eller springa inomhus, utan stack bara ut och körde. Maria Lidell har hållit på längst i gruppen med sina fem år.
Under det senaste året har ökningen varit explosionsartad.
Ibland blir man nästan chockad hur bra allt går. De äldre tar hand om de yngsta och blir nästan som en mamma eller pappa, myser Kullpi.
Den 10 juni är det dags för en riktig höjdare. 15 killar och tjejer i gänget sticker den 10 juni i väg till Stockholm för att vara med i Stockholm minimaraton på Stadion, dagen efter det stora loppet.
Då måste det väl bli nervöst i gänget?
Nej då, de flesta är iskalla, och alla är verkligen tävlingssugna, försäkrar Kullpi.
Med serieterrängen har de blivit vana att tävla, tillägger Lidell.
Återstår att se om någon kommer att bli riktigt, riktigt bra när de blir äldre.
Möjligheten finns. Man ser redan nu på en del att de har riktigt fina löpsteg, menar Auvo Kullpi.
Så jobbar vi med nyheter