Lotsutkik för sjöfarare har blivit museum
På höjden ovanför Sävösund står den gamla lotsutkiken och påminner om att yrkessjöfarten brukade passera genom sundet. Med lotsens hjälp undveks många grynnor. Fast idag går handelsflottan längre ut i skärgården.
Hennes pappa Herbert Andersson var den sista lotschefen på ön. Lotsutkiken ligger på sydspetsen av Sävö och var lotsarnas arbetsplats på land. Härifrån höll de utkik efter båtar som signalerade att de behövde lots genom skärgården.
Om man hörde en båt som blåste lotssignal så sprang man ju allt man orkade för att hinna ner till hamnen för att få följa med lotsen ut och borda båten.
Herbert ville väl egentligen till en större lotsplats med bättre inkomst och karriärmöjligheter. Men familjen trivdes bra och det var god sammanhållning mellan lotsfamiljerna så han blev kvar hela sitt yrkesliv. Det fanns inte så många barn i Sonjas ålder och flera av vännerna bodde på Långö. Men hon umgicks mycket med lotsarna och hon minns särskilt åren under kriget.
I vanliga fall var det nog fyra lotsar men under kriget var det sju eller åtta lotsar på Sävö. Då var de inte mycket hemma. Fraktfartygen behövde mycket hjälp förbi minor och ubåtar.
Förutom lotsar fanns det även neutralitetsvakter under kriget som var en slags tidig kustbevakning. Vattnen kring Sävö var nära gränsen och neutralitetsvakterna rapporterade vad som hände i området.
På vintern kunde man åka skidor och spark. Jag minns särskilt en av neutralitetsvakterna som var här under kriget. Han var snäll och drog mig på kälke och åkte skidor med mig.
Olle Lindeborg bor på Sävo och hjälper Sonja att berätta om hur livet tedde sig för lotsarna på ön. Han är intresserad av lotsarnas historia och kan mycket om hur lotsverksamheten har fungerat genom tiderna.
Sävö blev centrum i lotsverksamheten på 1870-talet men det har funnits lotsar i området sedan slutet av 1600-
talet. Det fanns lotsar på både Långö, Ringsö, Krampö, Sävö, Landsort och Hartsö innan centraliseringen.
Många lotsningar har genomförts genom åren men allra flest var det under kriget.
1942 var det en topp med inte mindre än 900 lotsningar. Fast nu går ju fartygen längre ut. Det började de göra efter 1967 eftersom det blev för trångt att gå inomskärs med de stora båtarna. Men innan dess höll lotsverksamheten igång hela droskverksamheten i Västerljung. Den som hade lotsat upp till Södertälje fick ta tåget mot Västerljung och sedan fortsätta till Källvik i droska.
Lotsutkiken är målat i vitt och rött och det finns en rent praktisk förklaring till färgvalet.
Lotshusen målades vita ut mot sjön och röda in mot land så att man kunde tända bloss framför den vita väggen som syntes långt ut på sjön. Att sköta fyrar och prickar ingick också i lotsarnas arbetsuppgifter. Fyrarna drevs på gas också fanns det lysbojar som drevs med fotogen.
Så jobbar vi med nyheter