Lotta Hylander, 50 år, lever med flera rädslor. Höjder, trånga utrymmen, långa korridorer, öppna torg kan få panikångesten att bryta ut.
– Många av rädslorna kommer från mormor som jag var mycket hos som barn. Hon var så mån om mig.
Mormodern skyddade Lotta, varnade henne från allt som kunde vara farligt. Hon ville väl, men hennes omtänksamhet gjorde kanske mer skada än nytta.
Lotta berättar om vackra platser som hon har besökt, men inte kunnat njuta av, exempelvis det dånande Djävulsfallet i Orsa och Brahehus slottsruin. Hon åker inte karuseller. Hon vill, men klarade inte av, att dyka. Efter en singelolycka på väg med bil till veterinär i Åkers styckebruk har hon med stöd av kognitiv beteendeterapi tvingat sig själv att köra bil igen.
Flygrädsla har hon alltid levt med, men under uppväxtåren aldrig känt behov av att övervinna.
– Jag har ingen medfödd längtan efter att resa utomlands. Jag vill se Sverige först.
Men för 20 år sedan tvingades Lotta att för första gången utmana sin flygrädsla. Via tidningen Land vann hon en resa till Kenya.
– Jag gick i terapi innan resan, fick stöd att bli så trygg som möjligt.
Hon försökte bota sin flygrädsla med kunskap. Hon besökte flygplatser, gick ombord på flygplan, tog kontakt med en flygkapten.
När avresedagen kom hängde hon en lyckokatt runt halsen och intog en lugnande medicin. Under flygresan handskades hon med sin inre stress och blev hjälpt av att få hålla en medresenärs hand.
– När vi landade på Arlanda igen kände jag: Nu kan jag nog flyga igen!
Hon har levt med maken Janne sedan slutet av 1980-talet, men först för några år sedan upptäckte hon att han hade ett intresse som inte fått blomma ut. Lotta minns väl ögonblicket då hon fick se Janne studera ett flygplan i luften, ovanför gården där de bor.
– Han gav flygplanet såna lysta blickar som han aldrig gett mig, säger hon och skrattar.
När Janne 2010 fyllde 60 år fick han av Lotta ett års medlemskap i föreningen Flygande veteraner. Hon blev själv också medlem – för att kunna följa med honom på en tur med Daisy – föreningens DC 3:a. Lotta tyckte att det var häftigt att kunna resa till Gotland och tillbaka över dagen, men för henne betydde flygturen mer än så.
– Mina tårar kom – av lättnad.
I Sverige finns två DC 3:or som är flygdugliga – Flygande veteraners Daisy och Vallentuna Aviatörförenings Congo Queen. Lotta och Janne är medlemmar och engagerade i båda föreningarna. Och förra sommaren, i samband med veterandagen vid Skå Edeby flygfält, fick Lotta möjlighet att flyga med Congo Queen.
– Jag har stort förtroende för piloterna som kan mycket om flygning, vet om min rädsla. Men själen hängde inte med. Jag fick ändå en ångestattack i planet.
Trots bakslaget vill Lotta fortsätta försöka få kontroll över sin flygrädsla.
– Janne övervann sin rädsla för sprutor för en viktig sak, för att bli blodgivare. Jag vill övervinna min flygrädsla för en annan viktig sak, för att kunna dela Jannes intresse.