Lugnet efter julklappshysterin
lite av smeten i ett vattenglas och försöker sedan smidigt att forma droppen till en kula. Försöket lyckas och jag börjar hälla smeten i små formar som står vid sidan om mig.
Jag minns plötsligt en forna julkalender där pappan tappar all smet på golvet, vilket senare resulterar i att alla golvplattorna bryts upp. Sune, suckar jag lätt för mig själv, det är kult.
Efter cirka en timmes arbete sitter jag nu i soffan med en stor kopp choklad och en lussekatt. Bredvid mig på ett bord ligger skolböckerna. Snart, tänker jag lugnt för mig själv. Några timmar senare ligger jag i min säng, och sakta somnar jag.
Jag vaknar plötsligt med en orolig känsla i magen, julklappen till mamma, har jag köpt den? Och till pappa och mormor och morfar, är allt klart på dessa fronter? Sedan kommer kompisarna över, har jag verkligen fixat deras julklappar också? NEJ, julhysterin har brutit ut!
Det är inte bara jag som har glömt att jag har glömt, på stan vimlar det av folk som i panik söker sina sista säkra julklappar. Tänk, allt detta jobb för bara en enda dag. Mindre än tio timmar, det blir cirka 800 timmars julfirande under hela livet. Varför stressa så?
Och alla pengar som går åt. Jag vet ju att mamma blir lika glad för en tiokronorsskål som hon blir för en femhundrakronorsparfym, så varför känner jag ändå behovet att köpa så dyrt? Har jag verkligen fallit så för de kommersiella buden att köpa, köpa, köpa . . .?
Jag minns när jag var liten, så lätt det var då. Jag tror faktiskt att pappa fortfarande använder sig av brevpressen/bokstödet/brun klump med vita prickar, som jag gjorde till honom i tvåan. Och den fina ljusstaken gjord av en klump lera och en planka med ett hål i är även den lika omtyckt i dag. När kommer man då upp i den åldern när man förstår att julklappar måste vara märkta med en prislapp?
Och all mat sedan, jag tror aldrig jag äter så mycket mat under en hel dag som jag gör under julafton. Det är sill och sallad och annat. Julkorven skapas dock i år av fiskbullar med ingefära, nejlikor och peppar eftersom jag sedan en lång tid tillbaka inte äter kött.
Julafton. Det ringer på dörren och familjen är äntligen här. Klappar under
granen, mat på bordet och Kalle varvat med Carl-Bertil på tv. Det firas med mat och dryck, godis och sång i de flesta hem i hela Sverige. Familjen är samlad, alla delar samma mat och skrattar åt samma skämt om livet förr och nu. Ingen tycks komma ihåg de hektiska dagarna före, när stan var packad med folk som även de var ute efter sina sista julklappar.
Till sist läser farfars far om Tomten, ni vet han som smög omkring och bröt sig in hos bönderna under midvinternatten. Barnen går till sängs, och dagen för dem är över. Själv sitter man lugnt framför brasan med en kopp chokladmjölk. Bredvid mig på ett bord ligger skolböckerna. Ja inte nu i alla fall, tänker jag och slår på tv:n.
Så jobbar vi med nyheter