Luis lindrar prostatacancern med musik

I sina unga år spelade Luis trumpet i arméns musikkår och i mitten av 80-talet, när han flyttade från Chile till Sverige, spelade han i en symfoniorkester inom Nyköpings musikkår. Det var på äldre dagar som han bytte trumpeten mot klaviaturen Med hjälp av den kan han skapa salsarytmer. Luis har lätt för att plocka ut ackord när han hör en låt, men det svåraste, menar han, är att spela ensam.
– Oftast sätter jag på en CD-skiva och kan följa med den när jag spelar, berättar Luis, som fyller 65 år i dag lördagen den 10 oktober.
Musik är ett av flera sätt för Luis att hitta glädje i vardagen. Att låta livet rulla på i sina gängor. Låta det vara normalt, trots det besked som han fick för två år sedan. Prostatacancer. Det var inget lätt besked att ta emot. Luis fick gå igenom en sju veckors lång strålningsbehandling i år, fast han berättar att han aldrig har haft ont av sjukdomen, vilket underlättar vardagen. Men han lever med den ständiga ovissheten om att livet kan ryckas ifrån honom inom en snar framtid. Eller om tio år.
– Cancern ligger där, men som man säger, jag skiter i det. Man måste ha en inställning av att inte tänka på det, försöka leva så normalt som möjligt. Det är viktigt att inte falla in i depression, för då blir man sämre.
Förutom att spela på sin klaviatur, dansar Luis gärna Latinamerikanska danser och anordnar festliga tillställningar tillsammans med sin fru Alexandrina. Att umgås med barn och barnbarn och att småretas med Alexandrina är andra göromål som håller livets gnista igång. Luis försöker också motionera genom att gå promenader.
– Det är viktigt att jag håller mig frisk, då kan mitt liv förlängas.
Just nu får han motion på flera sätt. Luis och Alexandrina är nämligen i färd med att tömma hemmets innehåll i kartonger. En flytt till granngatan är i görningen, till en mindre och billigare lägenhet. Flytten har liksom hamnat mitt i födelsedagen, men Luis hoppas på att kunna ha en festlig tillställning senare. Med musik och dans.