Det har varit mycket kring Ma Oftedal, det är hon den första att erkänna. Alltsedan hon lämnade det kommunistiska kollektivet för att bli präst efter en gudsupplevelse i 20-årsåldern så har människor haft åsikter. Om hennes engagemang för att ge HBTQ-personer en självklar plats i kyrkan, om hennes uttalanden om schamanism och reinkarnation och somliga även om hennes alkoholism.
Där hon nu sitter vid trädgårdsbordet invid stugan utanför Nyköping så blåser ingen storm, det susar bara svagt i träden.
För två veckor sedan flyttade Ma Oftedal, djupt rotad på Södermalm i Stockholm, till ett litet hus i Nyköpingstrakten. Hur länge hon blir kvar vet hon inte, men tanken är att hitta en mer permanent lösning.
– När jag går omkring här i centrum så känner jag att jag vill delta i den här kommunen, om det så är politiskt, socialt eller kulturellt. Det är en helt ny känsla för mig, säger hon.
Ett sätt att delta är att söka borgerlig vigselrätt och hålla ceremonier som vigslar, namngivningar och begravningar i kommunen. Ett annat att ställa ut sin konst. I dag öppnar en utställning med Ma Oftedals ikonbilder på NK-villan i Nyköping.
I samband med att hon lämnade prästyrket och Svenska kyrkan för två år sedan hittade Ma Oftedal ett nytt sätt att uttrycka sig, tätt förknippat med hennes tro. För trots att hon gått ur kyrkan har hon hela tiden stått stadig i sin kristna tro. Med hjälp av pappersbitar utrivna ur gamla magasin skapar hon starka bilder av helgon och bibliska personer.
– Jag har personligen behövt mina helgon. För mig finns det glädje, tröst och kraft i de här helgonen, säger hon och berättar hur Sankta Lucia blev dömd att leva på en bordell, men stod stark. Sedan dess är hon de prostituerades skyddshelgon.
– Det finns någon för alla. Även om inte vi människor orkar stötta, så finns det någon där.
Precis som med sitt intresse för nyandlighet har Ma Oftedal inga problem att få ihop sin fascination för helgon med sin protestantiska tro.
– Varför ska man begränsa sig om någonting ger en kraft och inspiration? Jag tycker snarare att det berikar min tro, det är samma gudomliga energi. Men självklart måste man, som präst i svenska kyrkan, hålla sig till deras regler.
Men det är inte alla som håller med. För två år sedan blev Ma Oftedal anmäld för att ha uttalat sig om sin tro på reinkarnation, att själen är evig. Utan att informera henne inledde Stockholms stift en process. I anmälan, som kom från en diakonissa, nämndes även Ma Oftedals alkoholism. Där och då var det nog, Ma Oftedal lämnade både prästyrket och Svenska kyrkan.
– Den som anmälde försökte koppla till min alkoholism, men det är viktigt för mig att berätta att jag aldrig har misskött mitt jobb på grund av min sjukdom, säger Ma Oftedal, som är nykter sedan fyra år tillbaka.
– Jag kände mig som en misshandlad hustru i min relation till kyrkan. Jag har haft ett sådant medberoende, fått mina smällar men hela tiden försökt att bli älskad ändå. Till slut kände jag att nej, det här är ovärdigt, nu tänker jag inte bli misshandlad mer.
Även om beslutet var oundvikligt var det inte lätt. Och visst saknar hon sitt tidigare yrke, trots att det var svårt att utöva det under de sista åren. De många jobbansökningarna besvarades ofta med tystnad.
– Det är något skimrande över prästyrket och jag vet att jag har varit en bra präst, kanske särskilt för dem som inte står med båda fötterna i kyrkan, säger hon och berättar att hon var på mässa i S:ta Anna i söndags.
– Jag går mycket i katolska kyrkan eftersom jag är ganska sårbar i min relation till Svenska kyrkan just nu. Men det måste jag försöka komma över.
När Ma Oftedal insåg att hon var en av de cirka en miljon människor i Sverige vars relation till alkohol inte är sund så sökte hon hjälp. För någon som i hela sitt liv har arbetat med att stötta och vägleda andra genom kriser visade det sig vara desto svårare att hjälpa sig själv.
– Jag kände en sådan maktlöshet, jag hade hjälpt många andra men kunde inte hjälpa mig själv. Men till slut kom jag till en punkt där jag slutade försöka OBS ingripa i terapeutens arbete och förlikade mig med att jag just nu bara var en alkoholist som behövde hjälp.
På bordet i den lilla stugans hall letar sig solen in mellan spetsgardinerna och träffar en halvfärdig ikon av San Franciskus.
– Vilket datum är det i dag, frågar Ma Oftedal plötsligt?
Sedan konstaterar hon:
– Om två dagar är det fyra år sedan mitt nykterhetsdatum.