Magdalena Ribbing berättar en kungamördares historia
När man träffar Magdalena Ribbing ligger det nära till hands att man tänker lite extra på att sitta rak i ryggen, tala tydligt och hälsa med ett korrekt handslag.
Jag tänker aldrig på hur folk beter sig i min omgivning, säger Magdalena Ribbing som svar på frågan om folk verkar väldigt noga med hur de för sig i hennes närhet.
Enligt henne är det just hyfsregel nummer ett att inte haka upp sig på om folk hälsar på ett konstigt sätt eller liknande. Men det spelar inte så stor roll. När författaren bakom ett flertal hyfs- och stilböcker kommer in i rummet skärper man sig. Så är det bara.
Det är sommarens andra Läslust, där författare och personer presenterar böcker. Någon trädgårdstillställning blev det inte den här kvällen eftersom regnet trummar över Café Hellmans gård.
I stället får Magdalena Ribbing presentera sin nya bok Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing i Culturum.
Vi har pratat om honom jämt vid middagsbordet under min uppväxt, säger hon om släktingen från 1700-talet.
Vi hoppar tillbaka lite i historien. Närmare bestämt till den 16 mars 1792.
Den som minns sin grundskolehistoria väl vet att det var Jakob Johan Anckarström som främst gick till historien som mannen bakom mordet på kulturkungen Gustav III.
Men enligt en teori var han för skakis för att fyra av pistolen och i själva verket var det Adolph Ludvig Ribbing som sköt dödsskottet den där gråkalla marsdagen.
Det märks att Magdalena Ribbing själv blivit mycket förtjust i sin släkting trots det mordiska draget. Hon pratar engagerat och med en historisk glöd som lätt tar en drygt tvåhundra år tillbaka i tiden.
Nu har jag grävt ner mig till botten av alla arkiv och är alldeles förundrad av den man jag har hittat, säger hon.
Hon berättar om en man som hade allt: skönhet, makt, rikedom, adelstitel. Ja, för att inte tala om hur han fick kvinnorna i sin omgivning att falla för honom. Men även en man som inte fann någon stolthet över sin egen adelstitel utan i stället hämtade sina ideal ur tidens anda frihetsideal om jämlikhet från franska revolutionen. Med dessa ideal byggde han upp ett agg mot en självsvåldig kung som skickade ut det svenska folket i krig enbart för sin egen äras skull.
Man kan ju aldrig rättfärdiga att någon deltar i ett mord, men jag har ändå stor förståelse för honom, säger Magdalena Ribbing.
Tycker du att den svenska folksjälen har fått en för positiv bild av Gustav III?
Ja, han har ju kallats för den upplyste och kulturbäraren. Jag har nog inte en lika ljus bild av honom som många svenskar har.
Har du kunnat vara opartisk när du har skrivit om din släkting Adolph Ludvig?
Nej det har jag inte och det förklarar jag även i boken. Han var dramatisk, intressant och ursnygg.
Hur mycket har det handlat om att ge en smutskastad släkting upprättelse?
Han behöver ingen upprättelse. Det har funnits personer inom Ribbingsläkten som menat att det här är något skamset som man inte talar om. Men den bilden har jag aldrig fått, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter