Vi samlas på Plevnagårdens parkering i Malmköping en tisdagskväll i mitten av maj. Dagen innan har ballongpiloten Jan Balkedal kontaktat passagerarna och informerat dem om att det vankas högtryck och gynnsamma förhållanden för ballongflygning. Nästan alla som ska med på turen har fått ballongfärden i födelsedagspresent eller som gåva av nära och kära.
– Jag har en jäkla höjdskräck men det här ska jag fixa, säger Västeråsaren Sören Tjärnetorp som ska flyga luftballong för första gången tillsammans med hustrun Gudrun.
De verkar inte ha klart för sig att de ska få flyga med ett riktigt ballongess. Med nästan 50 års erfarenhet är Jan Balkedal Sveriges mest meriterade aeronaut och genom åren har han skördat flera VM-medaljer i ballongflygning. Varje år, från mitten av maj till mitten av september, är han bokningsbar för flygningar i Södermanland och Östergötland genom föreningen Ballongveteranerna. Passagerarna är med andra ord i goda händer.
►►► Läs gärna hela SN:s sommarbilaga – massor med somriga tips för hela Sörmland
Jan Balkedals medarbetare och den som kör följebilen, Erik Bolang, släpper i väg en första väderballong för att stämma av vindriktningen inför den kommande färden. Den stiger nästintill helt vertikalt och Jan Balkedal följer dess färd noga med en syftningskompass. Högt upp i skyn tar vinden tag i ballongen och för den långsamt åt sydost.
– Det blir avfärd från Heden och vi siktar på att vara i luften om en timme. Bättre förhållanden än så här är svårt att få, säger den rutinerade piloten.
Sagt och gjort, några minuter senare har vi lastat av farkosten på den plats som förvandlas till ett marknadsmekka under några dagar i juli varje sommar. Alla som ska flyga, och några nyfikna frivilliga, hjälps åt att lägga ner korgen mot backen och veckla ut det enorma ballonghöljet så att det ligger platt som en pannkaka mot marken.
Sonen Greger Balkedal, även han certifierad ballongpilot och den som ansvarar för kvällens flygning, startar en fläkt som sakta fyller ballongen med kall luft. Snart tänder han brännaren som sitter monterad i korgen och värmer upp luften i ballongen. Efterhand som luften inuti höljet blir varm reser sig ballongen. Det hela går oväntat smidigt. Tiden det tar att lasta av korgen från följebilen till dess att vi är redo att kasta loss tar ungefär lika lång tid som att borda ett charterflyg och ge sig i väg.
– Varje flygning är ett äventyr och du vet aldrig var du kommer att landa. Färden går dit vindarna bär oss. När vi väl kommer upp förvandlas vi till en droppe i lufthavet och jag tror att det är tjusningen med hela upplevelsen, säger Jan Balkedal.
Greger Balkedal slår på gasen och det ryter högt från brännarna. Den orangeblåa lågan får ballongtyget att spännas ut. Det börjar rycka i korgen och Jan Balkedal beordrar ombordstigning. På ett givet tecken lossas den sista förtöjningen och vi stiger raskt mot skyn. Det känns lite som att åka hiss. Alla utom piloterna blir tysta några ögonblick. De vinkande människorna på backen förvandlas snart till små prickar och kvällssolens behagliga släpljus kastar långa skuggor längs marken. Ett ivrigt fipplande med mobilerna sätter i gång. Det vankas Kodakmoment så att det sjunger om avtryckarfingrarna.
– Helt otroligt! Vilken känsla, utbrister ballongresenären och Skebokvarnsbon Sune Hårdh som just har vinkat av sönerna nere på Heden.
Det är bara att instämma. Vi når 300 meter och ballongen planar ut. Men tvärtemot prognosen tar inte vinden med oss söderut. I stället svävar vi åt nordväst och ut över Hosjön. Den förväntade känslan av höjdskräck försvinner snart och vi njuter av den stadiga ballongfärden. Sörmland från ovan är vackert, konstaterar vi.
– Kolla vilket häftigt hus, säger min korggranne Nina Dahlberg och pekar mot en herrgårdsliknande byggnad med flyglar.
Hon är yngst av passagerarna och fick tidigare under dagen erbjudande att följa med på flygturen.
– Det var snabba puckar, men så klart sa jag ja.
Färden tar oss i behagligt promenadtempo över betesmarker och små skogspartier. Vi har gått ner i altitud och stryker i stort sett längs marken. De annalkande trädtopparna ser ut att vilja nafsa i korgens underrede och Greger Balkedal ger några stötar med gasreglaget. Det morrar till och hettan från brännaren blandas med kvällssolens värme.
När vi på tio meters höjd glider ut över den fågelrika sjön Skundern börjar vi se slutet på vår färd. Jan och Greger Balkedal kollar kartor och instrument. De kontaktar Erik Bolang som kör följebilen.
– Vi siktar på att landa hemma på Ekeby, meddelar Jan Balkedal
Efter en knapp timme svävandes i luften glider vi in över fast mark. Korgen sänker sig långsamt mot ett grönt fält. Jan Balkedal repeterar säkerhetsgenomgången och ger instruktioner om att stå kvar i korgen tills han säger till om motsatsen.
Vi tar mark två gånger innan vi stannar för gott och ballongen lägger sig ner i det höga gräset. Som på en klassisk charter vid landning utbryter spridda applåder.
– Makalöst läckert. Nog det bästa jag varit med om, säger Sune Hårdh och fortsätter:
– Nu ska jag beställa ballongresor till mina fem barn, som har bjudit mig. Det är de värda.
Vi hjälps åt att packa ihop ballong och korg. Det börjar skymma och eftersom vi landat precis intill gården Ekeby, där Jan Balkedal bor, sker avslutningsceremonin på verandan med utsikt över sjön. En korg med kaffe, kylt bubbel och smörgåsar plockas fram. Alla passagerare som just har flugit för första gången får ställa upp på rad medan Jan går från den ena till den andra, häller champagne över deras huvuden och ger dem en passande ballongflygartitel.
Sören Tjärnetorp, som innan avfärd ojade sig en smula om höjdskräck, ser både nöjd och avspänd ut när han förärats med titeln "Greve grantopp".
– Jag hade så klart föredragit Hindenburg, men det här går också bra, säger han.