– Det här gamla 1800-talshuset var verkligen helt nerpissat av 30 katter som hade bott här själva i två innan vi köpte det. Det var värsta renoveringsobjektet när vi köpte det 2011. Och titta, de här tidningarna hittade vi när vi renoverade huset. Väggarna var fulla av uppsatta gamla SN!
Utmärkt isolering förstås?!
– Ja precis (skratt). Men det här huset har vi verkligen byggt upp och de fel och brister som finns vet vi verkligen om.
Efter att trotjänaren Ann-sofie Soleby Eriksson (S) förkunnat att hon lämnar politiken och den mångåriga rollen som oppositionsborgarråd är det nu upp till Magnus Johansson att ta socialdemokratin i Trosa kommun framåt. Han växte upp i Lilla Edet i Västergötland.
– Uppväxtsmiljön liknande lite den som är här i Trosa och Vagnhärad, ute på landet. Mamma och pappa byggde vilan -65 och där bodde vi sedan i en liten by mellan Lilla Edet och Trollhättan.
Tidigt socialdemokratiskt präglad?
– Njaa, jo, alltså... Mamma var med i kvinnoklubben tror jag, men inte jättetydligt aktiv, och jobbade även på Trollhättans tidning på tryckeriet. Pappa var valförrättare och det var det enda han gjorde som sosse. Annars körde han grävmaskin och dumpers. Så jag har ingen jättetydlig sådan prägling. En klassisk arbetarklassfamilj.
Magnus Johanson skrev sig i Trosa kommun och gården i Hunga 2015.
– Här i Trosa har jag väl varit med i partiet på allvar sedan 2014, kan man väl säga. Lite grann var jag med i valrörelsen även förra gången. Men annars har jag ju varit politiskt aktiv länge och startade exempelvis en SSU-klubb i skolan när jag var 14 år. På den vägen har det varit.
Magnus Johansson skrattar mycket och tycker om att prata och vill ibland säga så mycket på en gång att han emellanåt hamnar lite vid sidan av den ursprungliga kärnan. Trosa är ett av landets allra blåaste fästen och Alliansen har regerat i 12 år.
Realistiskt, hur stora är egentligen era chanser att vinna valet i höst?
– Det är klart att det är jättetufft. Men vi hade faktiskt makten 2002-2006 så det borde inte vara omöjligt. Hoppet ger man inte upp och när vi inom S diskuterar detta är vårt mål att vi ska finnas med i någon form av majoritet efter valet.
Men majoriteten sträcker inte ens ut ett lillfinger?
– Nej verkligen inte. Men valet ska passeras och vi får se vad resultatet blir. Vi är redo att samarbeta med alla utom SD.
I Trosa kommun skjuter Socialdemokraterna framför allt in sig på skola, äldreomsorg och bygg. Vad gäller andra angelägna frågor som exempelvis Ostlänken, som delar Trosa/Vagnhärad i för och emot och där kommunen kommer stå för en stor del av kakan, är Magnus Johansson positiv. Skarven på Snöholmen är jägaren Johansson inte speciellt förtjust i heller. Han drar sig för att vara allt för kritisk mot Alliansen och lovar, precis som dem, att Sossarna ska bygga ett nytt reningsverk vid en valvinst och anser att antalet ensamkommande till Trosa kommun ligger på en rimlig nivå.
– Min största kritik mot den majoritet som sitter nu är att man inte har vågat planera för den situationen som kommunen är inne i. Man har inte planerat för den här expansionen som sker just nu och inte byggt tillräckligt mycket. Det har resulterat i trängsel på förskolor, skolor och stora klasser. Även på äldreboendena kommer det att bli dåligt med platser.
– Men till viss mån kritiserar jag även oss själva för vi har heller inte sagt någon annan högre siffra, vad gäller inflyttningen.
Vilka politiska förebilder har du?
– Palme (Olof) och Anna Lindh, som var ordförande i SSU när jag själv gick med där. Jag var 16 när Palme mördades och hade precis börjat på LO när även Anna Lindh blev det. Två oerhört stora förluster för socialdemokratin, kanske de två bästa personerna vi har haft. Det är lätt att glömma av det. Visst, Stefan Löfven är också bra. Men de här två var något alldeles speciellt. Anna Lindh följde jag pojkaktigt beundrande och även politiskt. Palme mer politiskt, säger Magnus Johansson och blickar tankfullt ut över gården där tomaterna är redo att plockas.
– Det är det här som är så viktigt, att förstå att samhället verkligen måste hålla ihop. Alltså jag har det bra ställt och är rent ekonomiskt över medelklassen. Men kanske inte mentalt, där tillhör jag nog arbetarklassen fortfarande. Men ekonomiskt har jag det bra.
Då skänker du kanske en del till andra behövande?
– Nja, inte rent ekonomiskt så. Jag bidrar lite till Anna Lindhs minnesfond och I-fonden. Men klasstillhörigheten sitter djupt. Jag minns känslan jag var på Frescati för första gången och skulle läsa någon kurs och tänkte, får jag verkligen gå in här, är det här för mig? Det har jag aldrig riktigt känt i själ och hjärta.