Magnus och Ebbot lysande

Jag drar den slutsatsen
efter att ha sett och hört Ebbot Lundberg och Magnus Carlson fullständigt köra skiten ur
Skottvångs gruva.
Ebbot Lundberg är som ni säkert redan vet den karismatiske sångaren i The Soundtrack Of Our Lives (TSOOL). Hans band har erövrat världen med psykedelisk retrorock besjälat av The Stooges sedan mitten av 90-talet.
Magnus Carlson är mannen som har gett den olyckliga kärleken ett ansikte. Som frontman för Weeping Willows har han fått mer vuxna män att gråta än någon annan svensk artist.
Vad göra? Inleda ett samarbete.
Jag tvivlade på idén. Men jag hade fel. Dubbelfel.
När den kaftanbärande Ebbot Lundberg och Magnus Carlson gör entré är känslan att publiken är spänd av förväntan. Det är helt enkelt omöjligt att veta hur det ska bli när två vitt skilda stilar möts i samma forum.
När spelningen är över efter lite drygt två timmar kan jag lova att inte en själ, med någon form av musikintresse, inte skulle vilja höra mer.
Det här är en kväll som det skojas friskt mellan allt och inget. Ebbot verkar stundtals helt snurrig på scenen, fastnar i utdragna monologer som resulterar i skrattsalvor bland publiken.
Det är en del av showen och känns helrätt i sammanhanget.
Förutom ett par nummer av sina egna låtar är det först och främst en konsert där Ebbot och Magnus rotar djupt i musikkistan och gör covers.
Medan Ebbot som väntat river av gamla rock- och punknummer väljer Magnus att hålla sig till mer finstämt material utan explosiva distade gitarrer.
Det blir en härlig kombination. Och det blir bara bättre och bättre ju längre spelningen går.
Vi får höra Ebbot tolka Neil Youngs ”Cinnamon girl” till Rolling Stones ”Play with fire”. Ebbot kan sjunga melodiöst och samtidigt spinna loss fullständigt i ren tonårsfrustration.
Den stora variationen gör att det hela tiden blir intressant.
Magnus Carlsons cover på John Lennons ”Love” kan bli ett rent självmordsuppdrag. Men Weeping Willows-sångaren får varenda själ på Skottvång att sitta knäpptyst. Det är vemod, kärlek och ångest.
Kärlekstemat har alltid varit synonymt med Magnus Carlson och han gör det bra.
Att han sedan ger sig på Elvis och ”Always on my mind” är helt naturligt. Carlsons sångröst har rockabilly á la 50-tal i sig, och det märks att han verkligen tycker om låten. En av de absoluta höjdpunkterna.
Om vi ska kritisera något – för det är väldigt svårt att göra det en kväll som denna – är det duons cover på Beatles ”Here comes the sun”. Illa var ordet.
Men det var mer en fotnot. Ebbot Lundberg och Magnus Carlson är i sina bästa stunder så fullkomligt begåvade på vad de gör.
Beröm ska också ges till speciellt Martin Schaub. En nödvändig backup med noll felmarginal på instrumenten. Tillsammans med Tommy Sahlin håller hanihop allt när det stundtals tycks skena iväg.