De gamlas Maja och barnens Maja. Hon har alltid varit den som tog hand om – hemsamariten, barnvakten, mamman. I morgon, torsdag, fyller hon 95 år och vill absolut inte låta någon annan ta hand om henne.
– Jag vill vara fri och göra som jag vill. En granne som har flyttat till Ekhagen frågade om jag inte kunde stuka en fot så jag får komma dit, men jag vill inte. Så länge jag kan sköta mig själva vill jag det.
När maken fanns i livet hade de en stuga i Käxlebacken, med vinbär, äpplen och krusbär. Men sedan 25 år bor Maja ensam i en lägenhet ovanför sjön Naten i Stjärnhov. Hon klarar allt själv utom städningen, trots att hon både ser och hör dåligt.
– Det tråkigt att jag inte längre hör näktergalen, göken och koltrasten från balkongen. Och förr i världen kunde jag gå i skogen och plocka bär, sylta och safta. Men det är slut med det nu.
Hon konstaterar det enkelt. På samma enkla vis berättar hon att många hejar på henne vid mataffären, men att hon inte ser vem det är och att hon måste fråga. Så är det bara.
– Jag är glad att jag kan gå. Ibland gör lederna ont, men då gäller det att vara i farten. Om man sitter stilla blir man ju så stel.
Lägenheten pryds av målningar med djur och landskap. Vid en vägg står flera små prydnader; hundar, en häst och en svart elefant.
– Elefanten köpte jag själv på Sri Lanka. När jag sålde huset sa mäklaren att nu när du fått pengar tar du och åker ut någonstans. Du har aldrig fått göra något annat än ta hand om andra. Nu släpper du dig lös!
Det gjorde Maja. Förutom Sri Lanka stack hon till Italien
och till Madeira, den absoluta favoriten. Blommor överallt och promenadvänlig natur.
Maja är en riktig krutgumma
”Jag heter Hildur Elsa Maria, men de kallar mig för Maja. Så sa jag alltid i skolan”, säger Maja Widén. Så blev hon Maja med alla.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!