Det är inte alltid lätt att hänga med i hans halsbrytande och ordrika associationer – men det är nästan oavbrutet roligt. I rasande tempo snubblar Malmberg från sin egendiagnosticerade ADHD till uppväxtens inskränkta KFML (r):are och vidare till hustruns PMS. Om det alls finns en röd tråd så är det hans eget liv, men egentligen är det förstås utvikningarna som är själva grejen – vare sig det handlar om tonårens gräsliga häxblandning på punsch och bananlikör eller universums uppkomst.
Varför Claes Malmberg envisas med att släpa runt fyra musiker på sin turné är lite svårare att förstås. Jodå, det är alltid kul med lite bredbent gubbrocksnostalgi, men det är ju ändå uppenbart att det är snacket som är huvudsaken här.
Och som han snackar... När Claes Malmberg glatt förklarar att ”ibland går min käft och jag undrar: vem faan är det som pratar” är det lätt att tro honom.
Det enda jag kunde ha önskat mig vore lite mer dagsaktuell komik. Visst kan man fnissa gott åt 70-talets tokvänster, men en så politiskt medveten stå-uppare som Claes Malmberg hade gott kunnat ägna några minuter åt de senaste dagarnas tidningsrubriker.
Om han med sådan njutning massakrerar Körberg kan man ju bara tänka sig vad han skulle kunna åstadkomma med Jimmie Åkesson och några järnrör.
Malmberg på topp
Med Claes Malmberg på scen blir det inga mjukstarter. Tvärtom går han på knock direkt och inleder föreställningen i Nyköping med en tungvrickande monolog om vådan av att bära alltför tajta jeans. Efter 90 sekunder får han in sitt första under-bältet-skämt och sedan ägnar han flera minuter åt att detaljerat strimla vännen och antagonisten Tommy Körberg i små, små bitar.
Så jobbar vi med nyheter