Sven Zetterström måste röra sig försiktigt genom lägenheten medan han tar fram gamla brev, foton, dokument och pärmar med all Oxelösundshistoria han samlat på sig under alla dessa år. Detta inte bara på grund av han snart fyller 90 år och åren ändå tagit ut sin rätt, utan på grund av en skada i benet som följt honom genom livet.
– Jag råkade ut för ett benbrott i lårbenet 1947, berättar Sven och syftar på när han som 22-åring jobbade i Oxelösunds hamn.
Då hade han hunnit vara aktiv inom idrotten, både som bandyspelare och orienterare. Ett år efter olyckan försökte Sven komma tillbaka till idrotten, men det gick inte fullt ut. Fem år innan olyckan hade han gått med i socialdemokratiska ungdomsförbundet. Så med detta som bakgrund, och lite på grund av skadan i benet, blev det så att Sven halkade in i det som till slut skulle bli hans långa, politiska bana.
– Jag var rätt ung när jag blev arbetarekommunens ordförande 1952 och var med och byggde upp kommunen, säger Sven.
Och det är inte lite utveckling som Sven varit med om att forma i Oxelösund. Född och uppvuxen här, som tredje generationens oxelösundare, har han sett staden formas till den industristad som präglat större delen av dess identitet under andra halvan av 1900-talet.
– Gränges hade ju byggt upp mycket i hamnen och järnvägen här uppe med gruvorna. Sedan började man prata om att kommunen skulle överta gator, vatten och avlopp. Det var förändringen som kom och den processen fick jag vara med om.
Sven nämner även folkrörelserna och deras stora betydelse för Oxelösund, ytterligare en faktor som bidrog till att han själv valde att engagera sig politiskt och i samhällets utveckling. Att han blev ordförande i kommunfullmäktige redan som trettiotreåring ser han i dag som fantastiskt.
– Det fanns de som tyckte att jag var för ung, men efter ett år hade de ändrat uppfattning, så jag blev kommunalråd 1959, säger han.
Varför ändrade de uppfattning?
– Det är väl samarbetet. Det är klart att det fanns olika uppfattningar, men det fanns ingen aggressivitet, alla ansåg att vi måste enas för att bygga upp Oxelösund, svarar Sven.
Vad har varit roligast med att jobba politiskt?
– Man fick en chans att förändra samhället på olika sätt och bygga upp en kommun från 6 000 invånare till 14 000 som var max. Vi trodde väl vi skulle bli 17 000, men så blev det inte.
Sven satt som socialdemokratiskt kommunalråd i Oxelösund under hela 28 år, vilket är det längsta som något svenskt kommunalråd suttit någonsin. Men av alla samhällsprojekt i Oxelösund som Sven på ett eller annat sätt varit med om att påverka, så finns det ett sådant som han än i dag sörjer att han inte lyckades ro i hamn: Östersjömuseet.
– Det började med att vi skulle ha ett skärgårdsmuseum. Sedan växte det mer och mer, berättar Sven.
– På central nivå hade man sedan tagit fram några punkter för museet, bland annat skärgården, jordbruket och industrin. Oxelösund skulle bli rollen för Östersjömuseet och det skulle ligga på Thams, vi hade ritat och allting.
Varför gick det inte hela vägen?
– Vi höll på en åtta år, men när det slutgiltiga förslaget lades så fattades fem miljoner kronor, och det var det några personer som var negativa till, avslutar Sven.