Michaela vill inte skylta med sitt efternamn eller visa sitt ansikte på bild. Inte ens hennes familj och vänner känner till hur svårt hon har det ekonomiskt.
För närmare tre år sedan träffade Michaela via Internet en man som hon senare flyttade ihop med. Michaelas sambo hade en dotter från en tidigare relation. Hon berättar att de vid ett tillfälle skänkte barnets urvuxna kläder till en behövande fyrabarnsmamma.
– Vi hade det bra ställt, jag är van vid att pengar aldrig är ett problem.
Michaelas sambo hade stadig inkomst. Hennes inkomst var mer osäker.
– Jag jobbar i den mån jag kan, inom försäljning. Det är inte alltid jag får visningar, får jag inga visningar så säljer jag inget och får därmed ingen provision.
För några månader sedan separerade Michaela och hennes sambo mot hennes vilja.
– Nu bor jag i en etta i skogen. Jag trivs inte riktigt här, vill flytta tillbaka till därifrån jag kom, där jag har min familj och mina vänner. Men jag måste hitta ett boende först och det är svårt att få hyreskontrakt så länge jag inte har fast inkomst.
När Michaela och hennes sambo separerade hade hon inga besparingar.
– Jag fick låna pengar av pappa, skyllde på att jag fick dålig lön, men pengarna jag fick räckte inte. Nu ligger jag efter med hyra och telefonräkningar.
Michaela berättar att hon äter sällan och lite, men hennes egen hunger bekymrar henne inte. Däremot oroar hon sig för sina tre katter.
– Jag har inte råd att köpa den mat de är vana vid. Man tänker att de äter det de serveras när de är hungriga, men så är det inte. Jag vill inte göra mig av med katterna, de är min enda lycka just nu. Utan katterna skulle jag känna mig mer ensam, de är mina vänner.
Michaela överväger att söka bostadsbidrag och försörjningsstöd. Men det bär henne emot. Hon vill klara sig själv även i fortsättningen.
– Livet är lite upp och ner just nu, konstaterar hon.
När Michaela upptäckte Facebook-gruppen En hjälpande bad hon via forumet om hjälp. Hon har vid två tillfällen fått stöd.
– Första gången satte en kvinna in pengar på mitt konto. Då köpte jag kattmat, tog en bild på det och skickade till en administratör på En hjälpande hand, som vidarebefodrade bilden till kvinnan. När jag behövde hjälp igen satte in annan person in pengar till administratören, som köpte kattmat och kom med det till mig.
Rebecka är överrumplad över hjälpen hon fått.
– Människor hjälper faktiskt, det gör mig rörd.
Fotnot: I går mötte vi Vagnhäradsbon Rebecca Jussila, som stöttar behövande via En hjälpande hand.