Margareta Eriksson har många järn i elden

Vi var sju syskon. Jag föddes mitt i skaran. Pappa var snickare och fackligt aktiv. Han drev på för att arbetarna skulle få bra bostäder.
Engagemanget gick i arv till Margareta. Under sitt yrkesverksamma liv var hon ordförande för de TCO-anslutna på länsstyrelsen.
Ordförande för bostadsrättsföreningen på Vintervägen är hon fortfarande.
I 17 år var hon nämndeman. Där lärde hon känna samhällets avigsidor.
Alla borde göra den erfarenheten. Många gånger tyckte jag synd om de unga brottslingar vi dömde. De kom ofta från trassliga hem och ingen kan välja sin bakgrund.

Margareta är också ordförande i NKGK Nyköpings kvinnliga gymnastikklubb. Idrotten har alltid varit en del av hennes liv.
Min man Gösta värvades som handbollsmålvakt till F 11 som spelade i allsvenskan på den tiden. Hela familjen orienterade och åkte skidor.
Margareta gymnastiserar två gånger i veckan. Hon varierar mellan vanligt gymnastik och vattengympa. En och annan uppvisning har det blivit genom åren, men tävlat har hon aldrig gjort.
Nej, det var aldrig det viktiga för mig. Däremot har jag alltid behövt röra på mig för att må bra.

Margaretas speciella oas i tillvaron är sommarstugan på västra Femöre som hon och Gösta byggde 1960.
Där tillbringar jag en stor del av min lediga tid vår, sommar och höst. Det är platsen där jag kopplar av.
Numera är hon änka sedan tio år tillbaka. Hon skjutsar barnbarn till ridning och orienteringar. Föreningsengagemangen har hon dragit ner på.
Nu börjar vi få in yngre krafter i bostadsrättsföreningens styrelse, så snart kan jag dra mig tillbaka med ålderns rätt.

Margareta tycker att det är lite patetiskt när hon ser personer i sin egen ålder, oftast män, som med näbbar och klor biter sig fast på prestigefyllda poster. Livet bjuder på så mycket mer.
I höstas började jag skriva ner berättelsen om min pappa. Han tänkte aldrig på sig själv. Han kämpade alltid för att andra skulle få det bättre.
Nu, som vuxen, inser jag hur himla stolt jag är över allt han gjorde.