Marginalen fascinerar
Han gillar romaner som har öppna slut och många möjligheter. Precis som livet. Men huvudsaken med hans böcker är att få läsarna att ifrågasätta sin värld och sina val. För Björn Larsson är det viktigt att litteratur faktiskt kan förändra liv.
Men författaren till Long John Silver och Drömmar vid havet värjer sig lite genererat inför båda påståendena.
Äsch, jag har skrivit om mycket mer än segling. Och det där med min berömdhet utomlands behöver vi väl inte prata så mycket om. Det är lite överdrivet.
Hellre pratar han om utmaningen i att hela tiden byta genre och på det sättet öppna en ny värld för läsarna i varje ny bok. Gärna så att de ifrågasätter sina egna livsval och värderingar. Eller om hur man som författare hittar den ton eller särskilda röst som kan bära ett helt bokprojekt igenom.
När jag skrev Long John Silver fanns rösten där direkt. Det gjorde att arbetet gick ganska lätt. Annars är jag ingen snabbskrivare.
Boken om Long John Silver är Björn Larssons verkliga storsäljare och har översatts till tretton språk. Den skräckinjagande piraten är lånad från Stevensons klassiker Skattkammarön, men i Björn Larssons roman får vi veta betydligt mer om Long John Silvers liv och öde.
Skattkammarön har följt med mig sedan barndomen och jag har säkert läst den 2030 gånger. Long John Silver är så gåtfull, en iskall mördare som man samtidigt beundrar. Jag skrev boken för att jag ville förstå både min egen och andras fascination inför honom.
En annan person som litteraturvetaren Björn Larsson gärna skulle skriva om är den franske poeten Francois Villon. Han föddes 1431, dömdes för både mord och stöld och försvann till sist spårlöst från Paris.
Jag fascineras av rebeller och folk i marginalen. Nästan alla stora litterära gestalter är extremer. Men vi vet så oerhört lite om Villon att en sådan bok skulle få bygga helt på fria fantasier. Därför tvekar jag lite.
Att få tid att skriva är också ett bekymmer. Björn Larsson pendlar på halvtid till Lund där han jobbar som professor i franska och reser en hel del till Frankrike och Italien där hans böcker är mycket populära.
Den keltiska ringen och Long John Silver skrev jag när jag bodde på min segelbåt Rustica. Det var väldigt bra. Båtlivet ger en väldig möjlighet till koncentration. Hemma störs man hela tiden av telefon, tv och kompisar.
Rustica är numera såld, men Björn Larsson har köpt en annan båt. (En 38 fots stålbåt som heter Stornoway. Den är döpt efter en fiskehamn högst uppe i yttre Hebriderna som jag bara ska segla till någon gång.) Och bilden av honom som seglarförfattare hänger kvar, vad han än tycker om saken.
Ibland får jag mejl från läsare som vill fråga mig till råds innan de köper båt. Och jag hörde att någon faktiskt använt Den keltiska ringen som en nautisk instruktionsbok. De hade ankrat vid det smala sund där bokens båt ligger förtöjd. Det är jätteströmt där. Havet bildar tre meter höga murar och det är rena dödsfällan. Själv skulle jag aldrig lägga till där.
Så jobbar vi med nyheter