Maria såg till att Nyköping fick en gran
Jag är stolt att den står där, säger Maria Andersson.Det är hon som i år sett till att Nyköpingsborna fått en gran på Stora torget. Och vilken bjässe sedan.På Skogsvägen 3 i Oppeby finns bara stubben kvar.
Så ringde parkförvaltningen och frågade om granen, tittade och blev förtjusta.
Jag sa ok, säger Maria. De tog ner den på en timme. Det var först när jag såg den ligga på vagnen som jag förstod hur stor den verkligen var.
Granen planterades någon gång 194849. Den skymde solen framåt kvällningen och det växte inget under den.
Jag var också rädd varje gång det blåste hårt, säger Maria.
Granen vägde 5,8 ton och för att kunna hantera den var gubbarna tvungna att kapa den några meter.
Det har blivit mycket ljusare inomhus sedan den försvann, säger Maria som bott på Skogsvägen sedan 1962. Jag är glad att granen togs bort men någonting fattas på tomten.
Maria kommer från Västervik. Hon kom till Nyköpings via Vadsbro. Gifte sig 1963 med Sune som hade Nyköpings Närradio. Han är borta nu.
Maria har arbetat som lokalvårdare och affärsbiträde men också haft fosterhem och jobbat med barn som haft problem.
Det har passerat många barn här, säger hon och berättar om en speciell tonårsflicka som hon fäst sig vid. Hon kom från Alvsjö och ingen hade upptäckt att hon använde droger. Vi hade flera träffar, flickan och föräldrarna och socialen. Men jag hade sagt ifrån att jag inte vill ha något med droger att göra.
Flickan var hos Maria i drygt ett år.
En natt fick jag telefon om henne och hämtade henne. Jag lyckades få urinprov som analyserades på psykmottagningen. Hon hade massor av ämnen från droger i blodet men förnekade allting.
Maria ville inte fortsätta ta hand om henne i det läget utan flickan behandlades på Hasselahem på Gotland och i Norrland.
En dag ringde det på dörren, det var flera år efteråt. Där stod hon. Nu har hon barn och ett ansvar och vi har kontakt med varandra. Arbetet är tillfredsställande men samtidigt kan det vara jobbigt, förklarar Maria som har kontakt med flera av sina andra fosterhemsbarn.
Det har givit henne mycket även om det varit jobbigt och hon har haft egna barn.
Ibland kan man sitta och fundera över hur man orkade.
Så jobbar vi med nyheter