Marie-Anne en bonnmora på scen
Nej, jag sitter inte i styrelsen eller så. Jag är mer den praktiska typen. Varje höst ordnar vi korngrynsfest. Någon gång stekte vi 18 kilo fläsk, säger Marie-Anne Eriksson.
Korngrynsfesten är tradition. Marie-Anne försäkrar att korngröt är gott tillsammans med fläsk och lingonsylt. Kanske har hon rätt. Bälingebor och dito
i förskingringen strömmar i varje fall till i mängder varje höst för att avnjuta delikatessen.
Marie-Anne föddes i Småland (Jag är syster till Emil i Lönneberga, säger hon), men flyttade till Sörmland som liten. Hon växte upp i Buskhyttan. Gick folkskolan i Koppartorp och flickskolan i Nyköping. Fick jobb på apoteket Gripen som pillertrillerska.
Jo, det är sant. Vi tillverkade många mediciner för hand på den tiden.
Marie-Anne gifte sig med Mats. De drev gården Lilla Marsäng i Bergshammars socken och tog senare över Trompesta i Bälinge efter svärföräldrarna. Paret fick en son och två döttrar.
Numera är det sonen Clas som driver gården. Mats och jag har pensionerat oss.
Marie-Anne har varit med i hembygdsföreningen i över 30 år. Medelåldern där är ganska hög, men hon har märkt att intresset för bygdens historia sakta ökar. Allt fler ungdomar kommer till utställningar och fester.
Jag tror på återväxten. Jag är optimist. Det måste man vara.
På fritiden brukar Marie-Anne hälsa på döttrarna som bor i Umeå respektive Uppsala. Hon har länge varit aktiv i Tystberga kyrkokör. I över 20 år var hon kassör i Röda korset.
Hon har varit med i teatergruppen Tystberga Dramatörer sedan gruppen bildades och satte upp Kurtis och rallarsving 1988.
Numera arbetar jag mest bakom scenen och syr artisternas kläder.
Men åtskilliga roller har det också blivit genom åren.
Det har varit otroligt roligt. Konstigt nog har jag mest fått spela bonnmoror och ragator. Men en gång var jag faktiskt bordellmamma.
Så jobbar vi med nyheter