Markus har hittat glädjen igen
NATS-spelaren Markus Ohlsson, 15, förlorade sitt hem i den uppmärksammade Trosabranden i somras. Försvann i elden gjorde hans personliga saker, alla träningskläder och pokaler men framför allt suget till att spela tennis.
När jag kom hem från Båstad bröt jag ett mellanben i handen. Det gjorde så att jag missade SM. Men handen skulle bara läka i tre veckor ungefär, sedan skulle det gå att köra igen. Men efter två veckor hände allt det där andra.
För i mitten av juli i år kom smäll nummer två. En större.
Först fattade man inte riktigt vad som hände. Mamma ringde brandkåren och de sa att de redan var på väg. Så vi sprang ut utan några grejer och trodde väl att vårt hus skulle klara sig, eftersom branden bara kommit till två hus längre ned i längan. Men vi såg aldrig att det redan hade börjat brinna på baksidan. Jag hade bara kortbyxor på mig och det enda jag hann få med mig var tennisväskan där racken låg i.
Allt annat brann upp pokaler, kläder, familjens saker, personliga minnessaker.
I början ville jag bara träna, då slapp jag tänka på allt. Jag hade väl inte riktigt förstått vad som hade hänt. Men efter ett tag började allt bli väldigt jobbigt.
Markus har varit en tennistalang i flera år, med fina placeringar i Kalle Anka cup på meritlistan. Han har spelat med NATS-seniorerna i ett par år och innan branden hade han siktet inställt på tennisgymnasium.
Jag tappade suget efter allt som hände. Innan dess var det bara träna, träna, träna som gällde. Efter branden blev det mer att man inte brydde sig om något, varken om tennisen eller om skolan. Jag kände att jag hade tappat så mycket ville jag verkligen satsa på tennisen?
Men nu under hösten har det ljusnat allt mer.
Jag var hemma från skolan i två veckor. Först ville jag inte prata med någon psykolog eller så. Men rektorn (på Tomtaklintskolan) Stefan Roucco hörde av sig och jag fick jättebra stöd av honom. Så jag har gått och snackat med honom med jämna mellanrum sedan dess. Han har hjälpt väldigt mycket. Sedan betyder också kompisarna jättemycket. Jag kanske inte visar det för dem, men de betyder massor.
Tennis- och tävlingssuget har så sakteligen återkommit. Markus spelade en singelturnering i Eskilstuna för ett tag sedan den första på hela hösten.
Det gick sådär, jag åkte ut i semifinalen. Men jag försökte koppla bort allt det dåliga och fick bra stöd från familjen. Jag kände ändå att lite av det där suget började komma tillbaka.
En stor kick kom i helgen. Markus vann som enda lokala spelare sin klass i årets upplaga av Gästabudsbollen.
Det hjälpte extremt mycket. Det var skitjobbig mentalt, då jag inte är van. Nerverna kom fram lite mer, och jag var mycket mer nervös inför finalen än jag borde ha varit. Men det gick ju bra och jag känner att självförtroendet är på väg tillbaka.
Han slog Wille Jägerdén i finalen med 21 i set (61, 26, 63). Wille kommer från Nyköping och flyttade i år till Kramfors för att plugga på tennisgymnasium. Han och Markus har tränat ihop och matchat otaliga gånger förut.
Ja, vi har kört mot varandra hur många gånger som helst. Det var skönt att slå honom eftersom han är rankad 16:e i Sverige, säger Markus, som själv är rankad på 25:e plats bland landets alla 15-åringar just nu.
Med framgången i helgen och den mentala bearbetningen av sommarens trauma börjar målbilden för framtiden att klarna. Han längtar efter de kommande tävlingarna, där nästa helgs Gästabudsbollen i 18-årsklassen ligger närmast, och siktar på att söka till tennisgymnasium.
Det jag vill är ju ändå att spela tennis, att spela så mycket som möjligt
Så jobbar vi med nyheter