I onsdags avslutade Martin Emtenäs sin åtta månader långa pappaledighet. I dag är det torsdag, första arbetsdagen och han sitter hemma i köket och leker med en snuvig och febrig ett-och-ett-halvt-åring.
– Det är typiskt att man får börja inskolningen på dagis med att vabba, konstaterar Martin och plockar fram Star Wars-figurerna som sonen Pontus ivrigt pekar på.
Pappaledigheten var ett bra tillfälle att "testa ett annat liv", som Martin uttrycker saken. Efter 19 år i Norrland och tio år som programledare för Mitt i naturen har han tagit tjänstledigt från SVT och familjen har flyttat till Bryngelstorp i Nyköping. Det är nästan som att "komma hem" för Martin som är uppväxt i Oxelösund.
– Det är bra att röra runt i saker ibland och våga rucka på sin egen trygghet. Det här känns som en bra plats för oss att göra något nytt i våra liv. Dessutom är det nära mina föräldrar i Oxelösund.
Under åren i Umeå och Sundsvall har Martin saknat de långa vårarna söderut.
– I Umeå var våren över på ett par veckor och det var för långt norrut för vitsippsbackar. Jag har längtat efter vitsippor och efter att sätta mig i en båt i Oxelösund och få skärgårdskänsla nästan innan man lämnat bryggan.
Intresset för djur och natur har Martin med sig sedan barndomen, och i tio års tid guidade han tv-tittarna till alla slags naturäventyr – från grodspaning hemma i Sverige till möten med gorillor i Uganda. De erfarenheterna har han nytta av när han nu ska ge sig ut på vårturné med BBC-projektet "Planet Earth – live in concert".
– "Planet Earth" är en av de maffigaste naturserier som gjorts. Här har man plockat ut godbitarna ur tv-serien och visar dem på stor bioduk medan 80 musiker från Prags filharmoniska orkester spelar musiken från filmerna. Men sen behövde man en konferencier också, och där kommer jag in i bilden.
På jättearenor som Globen och Scandinavium ska Martin i vår introducera BBC-klippen från scen. Han vet inte själv hur det kommer att kännas att stå där inför tusentals människor, men konstaterar att han oftast uppskattar mötet med publiken.
– Men det är klart att det är en helt annan grej än att göra tv där man oftast har en publik på två personer, fotografen och en inslagsproducent. Och när man ligger längst inne i en trång grotta och filmar själv har man ingen publik alls.
Jobbet på "Mitt i naturen" gav Martin möjlighet att kombinera två av de saker han gillar bäst – naturen och att berätta. Men om vi får möta honom i tv-rutan igen återstår att se. Efter BBC-turnén väntar istället två bokprojekt som än så länge är hemliga.
Privat hoppas Martin få lite mer tid för egna upptäckter i de nygamla omgivningarna. Länge hörde groddjur och reptiler till hans personliga favoriter, men numera ligger fåglar högt på tio-i-topp-listan.
– Det tog tid för mig att bli fascinerad av fåglar, och nyckeln var att jag började intressera mig för fåglars beteende istället för deras utseende. När man grottar in sig i vad som driver fåglarna i deras vardagsliv, till exempel under parningen, då blir det spännande på riktigt.
Vilken är din egen favoritfågel?
– Jag är väldigt förtjust i kornknarren och rördromen. Det är väldigt skygga fåglar som hörs men sällan syns. Kornknarren mötte jag på Öland en gång, en fågel som ser lite småsur ut och som plötsligt dök upp bland stråna och höll på att skrämma ihjäl oss med sitt knarrande.
Hur gör du för att få barnen lika intresserade av fåglar och naturliv?
– Det där är knepigt. Jag vill ju inte föreläsa, för då skrämmer jag bara bort dem. Jag tror att det viktigaste är att de har kul när vi är ute i naturen.
Samma råd – se till att ha kul – vill Martin ge den som är sugen på att själv prova på fågelskåderi. Med det synsättet blir en välfylld fikakorg viktigare än både fågelbok och kikare.
– Det är viktigt att njuta när man är ute. Om man är rätt klädd och har med gott fika kan man slappna av och få den närvaro och det lugn som krävs för att man ska kunna iaktta naturen på riktigt. Den som är hungrig eller kall kommer inte att höra fåglarna sjunga överhuvudtaget. Ofta tycker jag att man får de bästa naturupplevelserna just när man sätter sig och fikar. Dels är man avkopplad då, dels sitter man stilla så att djuren vågar sig fram.