Maskinen NH spinner på mot play off

N yköping är så nära play off att jag är på vippen att skriva att det redan är klart. Okej, det är tre jobbiga matcher kvar, men det finns gott om de där berömda marginalerna att ta av och Piteå och Almtuna ska möta varandra. NH brukar för säkerhets skull spela bra hockey uppe i Norrland. Skulle det trots allt bli två raka förluster i veckan finns chansen att säkra play off-platsen hemma mot Almtuna i sista matchen. Det är så bra bäddat det bara kan bli.

Framförallt: man kan dribbla med om och men tills man mår illa, men det räcker med att gå och titta på matcherna. NH har hittat ett spel som gör att det här kommer att ordna sig. Det spelet har funnits där ett bra tag nu. Jag kan inte se hur Nyköping skulle kunna missa detta. Det här laget förlorar aldrig tre raka matcher och det är vad som måste inträffa för att både Almtuna och Piteå ska ta sig förbi i tabellen.
Jag tänkte innan matchen i går att det inte skulle göra så himla mycket om Nyköping förlorade mot Huddinge. Jag tänkte att det rentav kunde sitta fint med en nyvässad kniv på strupen inför play off. Det finns alldeles för många lag som blivit klara för tidigt och gått ner sig i bekvämlighetens träsk lagom till allvaret börjar.

Det är klart att jag tänkte helt galet. Det bästa är förstås att låta den här maskinen spinna. Jag tror faktiskt inte att det finns någon risk att Nyköpings Hockey blir bekväma och tappar de där sista millimetrarna, de där extra skridskoskären som är så avgörande.
Inte när laget just gått igenom en förvandling och vet hur förtvivlat svårt det kan vara att komma in i matchen igen.
Man kan fundera över det där, vad det är som gör att spelare och lag plötsligt hittar allt det som ger stabilitet och glädje där det tidigare mest fanns ängslan.
Jag minns när man spelade fotboll. Ena stunden var bollkänslan så usel att man inte hade klarat av att skala en apelsin. Nästa kunde man vräka iväg precisa yttersidor på 40 meter i sömnen. Utan att man egentligen hade ändrat på något.
Vändningarna kan gälla hela säsonger eller enstaka matcher, lag eller individer. Det kan räcka med ett enda vettigt anfall och sedan lossnar det. Det är lika fascinerande varje gång.

Jag frågade både Jeff Hällegard och Huddinges coach Bengt Olsson på presskonferensen igår.
Det är svårt att ha ett klart recept men jag tror man måste hålla den linje man valt och tro stenhårt på det man gör. Och sen jobba ännu hårdare, sa Hällegard.
Det sitter i skallen, det är mentalt, sa Bengt Olsson.
Klubbchefen Peder Lidberg satt på läktaren och sa att det handlar om att komma till jobbet och tycka att det är roligt.
Jag tror att lusten är central, här som i alla andra fall. Har man roligt blir det bra per automatik. Hällegards citat först, sedan Olssons, sedan Lidbergs. Det ena ger det andra. Precis så enkelt och precis så svårt är det.
Kanske var det 33 futtiga sekunder som blev helt avgörande i NH:s fall, den där magiska halvminuten när 02 blev 32 hemma mot Björklöven i januari. Sedan dess har laget inte förlorat en enda match under ordinarie matchtid.
I går körde NH över det gamla spöket Huddinge trots att spetsspelare som Niko Halttunen och Miika Männikkö saknades. Farten och det stabila arbetet (defensiven!) har vi lärt oss att känna igen och gilla skarpt. I grunden finns numera alltid viljan och glädjen som när Antti Koponen bara tuggade sig igenom Huddingeförsvaret i 180 och vispade upp 51, som när Bobbie Hagelin dräpte in 20 från blå och sedan showade med publiken.
Det kan blir några riktigt sprakande rocknroll-matcher i det play off som väntar.