Mästare vid manualerna
Ulf Samuelsson,S:t Botvids kyrka
Orgelkonsert
Mikael Wahlin,Alla Helgona kyrka
Nya orglar i våra kyrkor. Underbart! Härligt sedan att de också regelbundet används av gästande organister.
Så blev det i helgen då vi i lördags kunde höra Ulf Samuelsson och i går kväll Mikael Wahlin, båda etablerade, så där 40+ och med tunga meriter och turnéverksamhet bakom sig.
Båda kunde också på ett trivsamt men kunnigt och kortfattat sätt med presenterande ord berika vår upplevelse.
Båda hade också ställt samman rikt varierade, lagom timslånga program som lät dem själva visa vad de gick för och samtidigt också tog fram en mängd olika klangegenskaper ur orglarna.
Speciellt i Oxelösund slog det mig hur en liten människa vid det storslagna instrumentet kan få fram sådan ljudvolym.
Och ett riktigt lågt C från pedalen ska höras live, som i Bachs Preludium och Fuga i C-dur, BMV 547. Och vilken kraft det blev i fugatemats triumf i dubbla notvärden från pedalerna.
Däremot lät basen väl dominant i början av Romans Sinfonia di chiesa. Mjukare än vanligt klingade i gengäld koralen i Bachs Jesu bleibet meine Freude, och g-mollfugan fick tydlig enhetlighet på bara 4-fots spetsflöjt.
Franskt och storslaget klingade Gustaf Häggs Festmarsch. Och maximal fest blev det som alltid med Widors berömda toccata som slutkläm, här med mindre av obönhörlig motorik och mer av levande agogik i frasering och tempo.
Mikael Wahlin hade valt ambitiösare, senromantiskt franskt med två satser ur en Vierne-symfoni och dito tyskt kromatiskt men i biograforgelstil av Karg-Elert.
Messiaens säregna klangvärd fick vi möta med herdarna ur Kristi födelse följd av några stycken av Gaston Litaize, allt fantastiskt spelat och klangregisserat.
Mot Bach i fast sammanhållen klang hade han så ställt Mozarts graciösa rokoko för flöjtur i andantet K616. Fint!
Fride Jansson
Så jobbar vi med nyheter