Det är knäck som ska kokas, skinka som ska griljeras och har ni verkligen hunnit köpa, slå in och rimma till alla era julklappar?
Det här Extranumret måste dock räcka ända fram tills den 24 januari, då det första numret för 2019 dyker upp i era brevlådor, så det finns gott om tid att ta sig igenom alla sidor.
Nytt för nästa år är att Extra kommer att komma ut varannan vecka i stället för varje. För somliga kanske något positivt, för andra en besvikelse. Positivt med det är dock att vi hinner förbereda fler sidor i varje nummer och därmed får ni läsare mer att bläddra igenom.
Ett nytt inslag kommer att vara hundexperten Ida Andersson, som driver sin verksamhet på Norrbyvallen i Västerljung. Skicka hundfrågor till henne och ni får svar.
Men först ska vi alltså klara av alla helgerna...och alla måsten. Eller har ni lyckats plocka bort dem ur era liv? Vi har nog inte så mycket kvar av mina barndomsjular faktiskt – inget riktigt julbord, inte så mycket bakande eller pysslande och ingen gran. Saknar faktiskt det här med granen så den kanske får åka upp i år ändå. Speciellt med tanke på att vi verkar få besök från andra sidan av Atlanten. Min svägerska funderar på att spendera julen här och eftersom det är
första gången för henne så måste vi kanske återgå till våra måsten. Hon har ju aldrig smakat några lussebullar, så det måste jag baka, knäck är nytt för henne och svenskt julbord har hon givetvis aldrig testat på.
Jag känner redan pulsen gå upp...
Det gäller bara att beta av uppgifterna, en efter en, och kanske delegera. Just julbordet brukade vi i familjen behandla som ett knytkalas. Det som folk var bra på att göra, fick de ta hand om. Mindre jobb, mindre utgifter och så blev det för det mesta ett ganska blandat resultat på bordet.
Granen har jag färdigklädd året runt. Jag behöver bara ta fram den från förrådet, plocka bort sopsäcken och dammsuga av den – är för lat för att plocka bort dekorationerna så de sitter kvar sedan jag hade den senast framme. Någon äkta gran var det länge sedan jag hade. Med en man i huset som brukar skrika om jag plockar in något från den egna rabatten, så kan ni förstå att det inte skulle fungera. Överhuvudtaget är min man emot julen på alla sätt. Han blev redan som barn kallad Grinchen, så det är en evig kamp om hur julig julen ska vara. För det mesta bryr han sig dock inte om vad jag pysslar med, bara inte han behöver göra något, och bara jag inte stressar runt. Han vill ha lugn och ro och det är kanske det ändå som helgerna är till för.
God Jul och Gott Nytt År så hörs vi igen 2019.