Visserligen har Mats Jonsson tävlat i Triathlon under 17 års tid så att han gillar kroppsliga utmaningar råder det inget tvivel om.
– Jag slutade tävla 2004 men har så klart fortsatt cykla och delta i olika lokala lopp som Vätternrundan. Vi brukar alltid cykla en vecka i Alperna under sommaren, berättar Mats Jonsson hemma i hammocken i Laxne.
Tillsammans med nio lagkamrater har han cyklat 191 mil under en vecka
– Att sitta så många timmar i sadeln varje dag är ju lite speciellt. Vi cyklade på led och hade innan loppet lovat varandra att anpassa farten till den svagaste länken.
– I Sörmland är backarna relativt små så när man måste cykla två kilometer uppför i norra Sverige så känns det i kroppen. Vissa är tyngre så då fick vi anpassa farten. I backarna hinner man oftast snacka lite med varandra.
Kan man njuta av det vackra landskapet under cykelfärden?
– Det enda man ser när man cyklar ungefär 30 mil om dagen i 30 graders värme, det är bakhjulet och arslet på den som cyklar framför, skrattar Mats Jonsson samtidigt som han tillägger att det faktiskt ösregnade och åskade en hel dag när de cyklade etappen Umeå - Sundsvall.
– Fast då skvätte salt och sand upp på oss och det trängde in i cykeltrikåerna. Jag hade hemska skavsår från de finkorniga gruskornen som låg och skavde i timmar.
På frågan vad som lockar med att utsätta kroppen för extremlopp av detta slag svarar Mats Jonsson:
– Dels är det framför allt en kroppslig utmaning. Men det är även en inre och yttre resa som lockar.
Mats Jonsson fick en medalj för att ha klarat av Sverigeloppet och en handskakning med OS-medaljören och före detta cykelproffset Bernt Johansson .