Med friheten från Buenos Aires

Buenos Aires klockan noll på natten. Saknad.
En dag ska du älska mig. Nostalgi.
Glömska. För att ingen ska få veta mitt lidande.
Så här kan man leka med några berömda tango-titlar. Tango kan ju vara flott uppvisning men också dödligt allvar.
Tangon liksom jazzen och bluesen föddes långt från glamour.
Staden Buenos Aires för 150 år sedan växte ju tiofalt till dryga miljonen invånare. Bordellmiljöer. Gitarr och sång, tyskt dragspel, fiolsplare från Östeuropa. Carlos Gardel.
Men inte marscherande tysk och finsk tango med ett-två-tre-fyr-ÅH. Utan i den argentinska händer det spännande mellan tvåa och trean. På upptakten. På inandningen. I spänningen mellan nedstamp och tyngdlöshet.
Och så Astor Piazzolla med den nya tangon och en egen kvintett med storhetstid runt 1980. Livet för honom är komiskt och tragiskt, kaotiskt och driftstyrt. Den som hörde honom live glömmer det aldrig.
Här kommer nu den svenska gruppen Tango Libre in i bilden bland många som satsat på tango-vågen. De gör det oerhört kompetent, och åtminstone två av medlemmarna har lärt sig i Buenos Aires.
I går kunde det ibland ännu kännas lite notbundet med några otajta passager, men kom igen nästa vecka!
I botten driver Jonas Dominiques kontrabas med de typiskt sträva, långa stråkdragen. Mikael Jöbacks piano växlar blixtsnabbt från rytmlåda till oktavspel i diskanten; inget är för trixigt eller (skenbart) monotont upprepande för honom.
Sven Åbergs gitarr växlar glissandon och rytmmarkeringar med melodispel.
Även Anna Lindals fiol får raspa sig fram ibland på fel sida av stallet, men mest svingar den sig i glidflykt i höjden.
Och så Mikael Augustsson med den fyrkantiga klanglådan och de ilsnabba dragningarna mellan sorgens och längtans toner, aldrig så smärtsamma som i Piazzollas Oblivion, som Augustsson spelar utantill.
Annars gör de rätt i att lyfta fram sådana som Horacio Salgán med A Fuego Lento. Eller Juan Carlos Cobian med Nostalgias.
Och de egna kompositionerna bjuder på variation och frihet inom givna ramar. Dominique hotar dock musikhistoriens störste med sin Ludwig.
En begränsning hos Tango Libre är att inge sjunger. Säkert bidrar det till att jag väntar på den stora urladdningen, men den kommer med Libertango.