Med fusklapp i fickan
O-V-Ä-D-E-R står det på Stephan Pålssons tummade papperslapp. Antagligen kommer han ihåg repliken, men för säkerhets skull får papperet ligga kvar i fickan när han går upp på scen. När Nyckelteatern spelar Ovan regnbågen kan det behövas en och annan fusklapp.
Men jag är inte nervös, försäkrar Linnea.
Hon har spelat teater förr. En gång på lågstadiet hade hon en roll i en skolpjäs och så har hon varit statist i Gästabudet. Men rollen som Doris i Ovan regnbågen är den största hittills.
Det är väldigt roligt. Att sjunga och dansa är det bästa jag vet, säger Linnea.
När hon blev uttagen att spela Doris undrade hon om hon skulle klara av det. Precis som de andra skådespelarna
i Nyckelteatern har Linnea ett handikapp, och ett av hennes bekymmer är att hon har svårt för bokstäver.
När vi började repetera var det två låtar som jag bara inte kunde lära mig. Men jag gav mig sjutton på att klara det och gjorde det också. Nu känner jag att jag lärt mig något nytt i livet, berättar Linnea och ser lycklig ut.
Teaterarbetet har varit en del av handikappomsorgens dagligverksamhet det senaste året. Anders Ericson, som jobbar inom omsorgen, tycker att repetitionerna på tisdagarna varit veckans höjdpunkt.
Det har varit roligt för alla inblandade. Intensivt och mycket jobb, men väldigt kul.
Linnea håller med. När hon inte spelar teater jobbar hon i omsorgens monteringsgrupp, men det är inte alls lika kul.
Just nu monterar vi pärmar åt Anticimex, men det här är mycket roligare. Jag skulle vilja hålla på med teater fem dagar i veckan.
Linnea tycker att teater är ett bra sätt att visa barn och ungdomar att handikappade och utvecklingsstörda varken är farliga eller konstiga.
Många har fördomar om oss som är handikappade och tycker att vi är underliga. När vi spelar teater kan vi visa att vi inte är det.
Medan klockan tickar allt närmare föreställningen blir det livligare bakom scen.
En skådespelare får order att inte klia sig i ansiktet nu när han blivit färdigsminkad. En annan har fått skorna på fel fot och behöver lite övertalning för att byta dem rätt igen.
Men Linnea är alldeles lugn.
Fast pappa ska komma hit och titta i kväll och det känns lite läskigt. Det är alltid värre om man känner någon i publiken.
Vad händer om du glömmer bort en replik?
Äsch, då får man improvisera.
Har du någon drömroll som du skulle vilja göra i framtiden?
Ja, min stora dröm är att spela Christine i Fantomen på Operan. Gärna på Dramaten eller någon annan stor scen.
Om det blir verklighet vet jag inte, men det är det enda jag önskar mig. När jag såg filmen rörde det verkligen mitt hjärta.
Så jobbar vi med nyheter