Med hjärta och själ i varje rörelse
Det finns många typer av kampsporter och alla är olika, det bästa är att prova så många som möjligt så hittar man sin sport. Roger Eklund, som är instruktör i Nyköpings kampkonstförening (NYKA), tycker att han hittat sin.
Yui Shin Kai (betyder ungefär endast hjärtats/själens samfund) i ett nötskal.
Det är ungdomsträning i Brandkärrskolans gymnastiksal. Fyra par jobbar hårt på golvet. Rörelsen nöts in. Roger Eklund visar och ger råd.
I början är det mest korvstoppning, säger han.
Roger har mörkbrunt bälte, nästa gång det är dags för examinering kan han ta det åtråvärda svarta bältet.
Men Yui Shin Kai är mycket mer än det.
Den här grenen av karate har få utövare i Sverige. Förutom Nyköpings klubben NYKA (Nyköpings kampkonstförening) med 30 medlemmar finns det en förening i Stockholm.
Det är inte meningen att vi ska växa och bli stora. Från början var karate något som gick från far till son. Man ville inte gärna visa sina trick för grannbyn eftersom man om fem år kanske låg i krig med dem. Och det försöker vi återskapa här, säger Roger. Vi ska vara en familj och när vi åker på tävlingar ska det kännas också som en familj.
Om sporten inte är stor i Sverige är den desto större i Sydafrika, Kanada, USA, England och Finland.
Men vi svenskar står oss rätt bra, säger Roger som bland annat har en andra plats i en tävling i Japan i fjol att luta sig tillbaka på.
I Yui Shin Kai tävlar man både i mönster (kata) och man-mot-man. Men här är det inte knockout som gäller.
Skintouch mot huvudet, det får inte bli något märke efter att man träffat och femtio procents satsning mot magen. Man får inte träffa för fullt där heller. Sen är det inte tillåtet att sparka, använda knän eller armbågar, men man får göra bensvepningar, berättar Roger.
De första lektionerna i Yui Shin Kai skrämmer nog i väg de som vill lära sig slåss.
Ja det är mycket disciplin i början. Vi lär ut vett och etikett och då följer respekt. Och är det någon som inte följer reglerna är det bara tack och adjö. Det kan vara hårt för ett barn, men alla som tränar här måste kunna känna sig säkra.
Efter hand börjar mönstren läras in. De japanska orden duggar tätt och efter några lektioner börjar eleverna svara på japanska.
De härmar först och sedan kommer orden automatiskt, säger Roger som själv blandar friskt mellan de båda språken.
Efter runt två års tränande kan det sedan bli dags för karate med vapen eller redskap som man egentligen kan kall vandringsstaven (bo). Sedan finns det något som liknar en treudd (sai) och avkortade stavar med handtag (tonfa).
När man kan karategrunderna och när man har kontroll på händer och fötter, då kan man börja träna med redskap. Och redskapen kan sedan hjälpa till så att man blir bättre utan dem. Eftersom man måste koncentrerar sig mer på rörelserna med vapen.
Roger fortsätter:
Varje vapen har sina fördelar, men med alla kan man både blockera och attackera.
Men som sagt, karate är mycket mer än så.
Alla bugar inför varandra, bugar när man går ut ur träningslokalen (dojo) och kommer in. Svarar ja och nej på tilltal och tar order.
Varje lektion avslutas också med en mokuso.
Lite meditation. Ordet mokuso betyder faktiskt blunda.
Och sedan är eleverna redo för vardagen utanför dojon.
Så jobbar vi med nyheter