Med känsla för guld
Nej, textilformgivaren Marianne Lundgren var ingen prinsessflicka när hon var liten. Kanske är det just det hon tar igen i vuxen ålder. För på Galleri Sjöhästen i Nyköping frossar hon nu i guldiga prinsesskronor i alla storlekar.
Jag har försökt renodla formerna och skala bort allt onödigt. Till sist var det bara den där böljande linjen kvar. Det är ett spår som betraktaren kan följa, säger Marianne Lundgren.
Hon har ateljén hemma i Käxle i Stjärnhov, i den gamla skola som hon och familjen flyttade till för sex år sedan. Där ägnar hon dagarna åt att skissa på nya textilmönster och trycka de mönster hon redan jobbat fram till färdiga tygkollektioner. Marianne har arbetat med textil formgivning på heltid sedan 1990.
Jag handtrycker nästan allting själv. Det är tidsödande, men det är roligt att hålla hantverket vid liv.
Marianne beskriver själv sina mönster som naiva och lite barsliga. Det är mycket fåglar och djur. Hennes tyger och inredningskollektioner säljs runt om i världen, även i London och New York. Men framförallt finns hennes saker i hantverksgruppen Textilarnas egen butik i Gamla Stan i Stockholm. Där kan man bland annat se nya kollektionen Fågel med en stiliserad fiskmås och barnkläderna med tryckta guldkronor som naturligtvis döpts till Prinsessa.
Jag började arbeta med guld inför min första utställning på Galleri Grytsberg i Stjärnhov. I den där jätteruffiga ladugården kände jag att jag ville leka med kontraster och därför jobbade jag med guldtryck på tunt skirt linnetyg.
På Galleri Sjöhästen återkommer den stiliserade prinsesskronan i massor av olika storlekar, men alltid lika guldglittrande.
Det är kul att avdramatisera guldet lite grand. Det är ju så otroligt tjusigt med guld och inom konsten och konsthantverket är det inte en riktigt accepterad färg. Men jag känner att jag kommit förbi det där och ohämmat kan frossa i guld.
Mariannes linneklänningar med guldkronor får förstås småflickorna att sucka förtjust, men själv var hon definitivt ingen prinsessflicka när hon var liten.
Nej, det var jag inte. Men det är kanske det jag tar igen nu i vuxen ålder. Ha,ha.
Efter utställningen på Galleri Sjöhästen ska Marianne sätta sig ner i lugn och ro hemma i Stjärnhov och jobba med en del av alla de mönster hon bär med sig i huvudet och längtar efter att få utveckla.
Jag går hela tiden i mönstertankar, men tiden räcker inte till för allt jag vill göra.
Det senaste året har det blivit ännu svårare att få tiden att räcka till. Marianne har undervisat Tessinskolans estetelever i textil formgivning. Ett jätteroligt jobb, försäkrar hon. Men samtidigt ännu en sak som tar tid ifrån arbetet hemma i ateljén.
Jag ska fortsätta att undervisa även i höst, men det får bli lite färre timmar så jag hinner med mitt eget hantverk också.
Så jobbar vi med nyheter