Flora är en riktigt livsnjutare som minns vattendroppar i ett spindelnät, ljudet av regn och hasselmusens blick. När hon hör koltrastens sång måste hon sätta sig på en sten och bara lyssna, och Kristina Digmans känsliga illustration visar hur Flora blundande tar in fågelsången med hela kroppen. Flora bäddar in blommorna om kvällen så att de inte ska frysa, bygger sig en vassbåt och flyter runt på näckrosblad en hel eftermiddag och tittar på skräddare. Och även den läsare som är mångdubbelt större än Flora inspireras att själv gå ut och verkligen njuta av naturen.
”Floras egen bok” är mer poesi än fakta och vad Kristina Digman framförallt förmedlar med sin sinnliga text och sina finstämda målningar är kärleken till det som växer och lever runt omkring oss.
Lika små som Flora kan vi aldrig bli, men om läsningen lär oss något så är det att krypa närmare växterna och djuren och verkligen riktigt noga betrakta skönheten och detaljerna.
Och nästa gång koltrasten sjunger kan det vara läge att göra precis som Flora, släppa allt och bara sätta sig ner på en sten och lyssna.
Med kärlek till allt som växer
Den pyttelilla och blomlika flickan Flora har vi mött i ett par böcker tidigare. Nu kommer hon tillbaka i ”Floras egen bok”, en filosofisk betraktelse över sådant hon sett, hört och hittat i naturen.
Så jobbar vi med nyheter