Med lagen i blodet

Jag växte upp med juridiken. Min pappa, farbror, farfar och kusin var alla advokater så att jag blev det själv är inte särskilt märkligt.
Lars har egen advokatfirma och sitter med måttlig utsikt över Nyöpings tak, ingen Ally McBeal-aktig skyline men ändå.
Folk tror nog att det är ett glassigt jobb, att man glider runt och tjänar en massa pengar. Men så är det inte, man sliter mer och tjänar mindre än folk tror.
Som längst har Lars haft tre veckors sammanhängande semester, det var 1988.
Eftersom jag betalar min egen lön får jag inte någon när jag inte jobbar. Sen är det också så att klienterna ska kunna få min hjälp hela tiden, även när jag inte jobbar.
Den lilla ledighet som ändå finns ägnar Lars gärna åt musik. Han har till och med skickat in ett bidrag till melodifestivalen.
De hörde inte av sig så jag måste ha gett fel adress, säger han och garvar.
Lars tar på sig alla typer av jobb, brottmål som tvistemål. Helt ärligt säger han att alla förtjänar en andra och ibland en tredje chans. Vi är ju ändå bara människor och människor begår misstag.
När vi träffas jag och klienten är vi människor båda två. Oavsett om han bor på gatan och har femton domar på sig. Min roll är att vara ett stöd och en försvarare, inte att döma eller komma med moralpredikningar. Många gånger vill jag inte ens veta om den åtalade är skyldig eller inte.

En bra advokat ska sätta sig in i andra människors situationer, vara kreativ och komma på lösningar som passar problemen, tycker Lars.
Det är inte alltid så att jag endast försöker få mina klienter frikända, det finns så mycket mer än det, och åklagaren har inte heller som uppgift att sätta dit alla.
Hemma märks advokatrollen inte av annat än på lagböckerna som ligger och dräller överallt.
Min familj kan fråga hur det gick på jobbet. Jag svarar att han fick sex år och undrar sen om det blir korv till middag. Så avtrubbad blir man.
Lars får ofta förklara för vänner och bekanta, som är upprörda över stora rättsfall, att det förmodligen inte fanns tillräckligt med bevisning för att kunna döma. Han är väldigt arg på tidningar som dömer den åtalade innan domen faktiskt har fallit.
Man får inte hela historien genom en tidningsartikel eller ett nyhetsinslag, och kan inte heller döma någon utifrån den.