Med otroligt levande spel

Gitarristen Mats Bergström och sångaren Olle Persson hör till de återkommande, medan den brittiska Brodskykvartetten egentligen var osannolikt alldeles för stor för lilla Trosa. Men tjatades eller trollades dit ändå, hur det nu var möjligt.
Frågan är ändå om inte gårdagens norska gäster blev de allra häftigaste jag hört i Trosalundskyrkan.
Det var som om de spelade på liv och död, så otroligt levande och fritt från taktstreckens slaveri.
Stopp, säger nu vän av ordning, det måste väl ändå vara balans och kontroll, åtminstone över Haydn.
Visst, självklart, men nog blev den berömda ”Kvintkvartetten” extra medryckande i går med så mycket drama i d-moll, förvisso med elegans i andantet, men sedan häxjakt och en virvlande snabb final (och där med lite extra läckra glidningar uppåt från primarien).
Rena chocken först blev deras vilda framfart i Beethovens
f-mollkvartett ”Serioso”, som om tonsättaren blivit tokig och skakade sitt huvud så att hårtestarna spretade åt alla håll och det sköt blixtar ur ögonen och öronen med för den delen. Och det hände här faktiskt att samspelet, som annars satt perfekt med ständig ögonkontakt i mellanstämmorna, kunde spreta en del. Lite som om primarien bar iväg och de andra fick hänga på.
Alltså ingen tolkning för höstligt eftersinnande te-pauser utan som en brinnande engångsupplevelse.
Mer balans, men samma glöd lyste upp Edvard Griegs kvartett i g-moll, där musiken fylldes av starka känslor eller dansade saltarello i finalen. Men här fick de också fram den norska tonen av brummande folkmusik och förstås också det romantiskt sjungande temat som vandrar från cellon till fiolerna.
Större publik även utsocknes är sådant som detta värt och uppmärksamhet och kulturpriser. Så det så!
Och så ni bara vet är det just Mats Bergström och Olle Persson som kommer till konserten i november med Franz Schuberts sånger i ”Die schöne Müllerin”.