Med sinne för historia
Trosaprofilen Lars Rask förtjänar verkligen sitt efternamn. I maj kom hans bok om nordiska hällristningar. Men redan om en vecka är det dags för nästa boksläpp. Den här gången handlar det om samer.
Trots mängden böcker visar det sig snart att det finns ännu mer undanstoppat på andra platser i huset.
Just det där har jag skrivit om i en annan bok, säger Lars Rask efter en stund samtal och går iväg för att hämta en bok om järnåldern.
Och eftersom han ändå är uppe och springer tar han med en bok om stenåldern och sin pjäs om Skåängsstenen i Trosa på samma gång.
Hur många böcker han egentligen skrivit genom åren? Lars svävar lite på svaret. I den senaste boken Berghällarnas bildvärld finns 21 titlar uppräknade.
Men det är bara de böcker som kommit efter 1985. Det har ju kommit ut många innan dess. När jag flyttade till Jokkmokk 1959 skrev jag en bok om Jokkmokks historia. Det fanns ingen riktigt bra sådan att använda i undervisningen.
Bra historieböcker för skolbarn är något som ligger Lars varmt om hjärtat. Hela sitt arbetsliv har han tillbringat i skolans värld, först som folkskol-lärare men ganska snart som rektor. När han berättar om sina böcker handlar det mycket om hur man skriver lättläst, så att både små och stora kan förstå.
Att Lars kan sin svenska
historia är det ingen tvekan om. Ett samtal med honom är som att öppna en historiebok. Kunskaperna är enorma.
Men jag är inte så bra på det där med årtal.
De böcker han givit ut rör sig från stenålder till nutid, men om Lars måste välja en favoritepok blir det vikingatiden.
Det är en väldigt spännande och äventyrlig tid. Under vikingatiden slog man sig inte till ro och var nöjd utan sökte nya erfarenheter och kunskaper. Sådant har alltid fascinerat mig.
Vikingatidens runor och runstenar är också en av de saker som Lars skrivit flest böcker om, bland annat Nordisk runläsebok, 1996, som blivit ett standardverk i ämnet. Men i våras kom boken Berghällarnas bildvärld som handlar om äldre spår från det förflutna
de hällristningar som höggs in i berghällar under bronsåldern.
Runstenar är fascinerande eftersom forntidsmänniskarna där talar
direkt till oss och berättar om sin tid. Men hällristningarna ger å andra sidan mer utrymme för fantasin. Vi vet ju inte säkert varför de högg bilderna och vad de föreställer.
I Berghällarnas bildvärld jämför Lars tusenåriga människo- och djurfigurer med modern konst av till exempel Paul Klee. Den abstrakta konsten föddes på stenåldern,
hävdar han bestämt.
Det är intressant att se hällristningarna som just konst och upptäcka att ingenting är nytt under solen.
Redan nästa vecka är det dags för nästa boksläpp. Sameboken berättar om samernas liv på ett sätt som ska kunna tilltala både vuxna och skolbarn.
Hur han hinner? Lars viftar bort frågan och hävdar att han saknar arbetsdisciplin, men konstaterar sedan att han har god hjälp av hustrun Inger som fotograferar, skriver rent på datorn och förser honom med mat.
Men Lars är väldigt duktig på att koka ägg, försäkrar Inger som kommer in i vardagsrummet för att värma det kaffe som kallnat medan Lars pratat.
Jag frågar vad nästa bok ska handla om, men det kan han inte svara på. Han väntar på inspirationen, säger han.
Han behöver uppenbarligen inte vänta länge.
Morgonen efter intervjun ringer han, upprörd efter att ha läst ännu en artikel om att Den Blomstertid ska försvinna från skolavslutningarna för att icke-kristna elever kan ta illa upp.
Jag är inte särskilt religiös, men nu tänker jag skriva en bok om det kristna kulturarvet. Jag har varit rektor i ett invandrartätt område i Söder-tälje, och min erfarenhet är att elever från andra länder bara tycker att det är kul att få ta del av våra traditioner.
Så jobbar vi med nyheter