Medaljen är på gång om Elofsson får vara frisk

Jag som tippat norskt på pallen, trodde att eleganten Frode Estil skulle få utdelning för sin utsökta teknik, kände hur optimismen började spira igen.
Men när estländaren Andrus Veerpalu, världsmästaren på 30 kilometer från Lahtis förra året, gjorde som spanjoren Mühlegg i lördags och tjurrusade i ett tempo som ingen kunde matcha var det bara att lyfta på mössan och gratulera.
Per Elofssons femteplats kan ändå vara inledningen på något stort. Efter genomklappningen på fristilen i lördags fick han nu ett kvitto på att formen finns där, trots allt. Elofsson är inte någon av de stora favoriterna i den klassiska disciplinen, men när allt fungerar är han förstås en vinnare oavsett det handlar om fristil eller klassiskt.
Märkligt nog var ju också Per Elofsson den ende seedade åkaren från lördagens fristilslopp som nu fanns med i det klassiska 15 kilometersloppet. Den store Johann Mühlegg valde att vila liksom de båda österrikiska medaljörerna Hoffman och Botvinov, en vila som är diskutabel.
Redan i morgon torsdag är det ju dags igen, den rafflande jaktstarten som avgörs i två delar. Först tio kilometer klassiskt, sedan lika långt i fristilen då startordningen bestäms av resultatet från den första delen. Ledaren går ut först, sedan är det jakt och först i mål vinner.
Om Per Elofsson håller sig frisk känns det som om han har en medalj på gång då. Kanske ett guld, men i dagens skidvärld är det bäst att hålla sig undan alla tips och spekulationer.
Ty vad säger ni om medaljfördelningen i herrloppen hittills? Estland guld och silver, Spanien guld, Österrike silver och brons och så Norge ett silver, jag tror ingen har prickat in de medaljtipsen. Ändå är det inga sensationer, Mühlegg var storfavorit, österrikarna Hoffman och Botvinov är etablerade i världstoppen sedan länge och Veerpalu är regerande världsmästare.
Jag minns när italienaren Franco Nones chockade en hel skidvärld när han flög fram mot OS-guldet på tremilen i Grenoble-OS 1968. Tränad av svensken Bengt-Herman Nilsson sprängde Nones det nordisk-ryska blocket i längdåkningen och därefter var ingenting längre sig likt. De tysta skogsmännen från norr fick plötsligt konkurrens av pratglada sydeuropéer som inget hellre ville än att popularisera skidsporten.
Trots stundtals hårt motstånd från traditionalister har nya grenar som masstart, jaktstart och sprint kommit in på det olympiska programmet. Publikvänliga tävlingsformer som kan arrangeras på stora arenor och där åskådarna utan att behöva fickdator kan se vem som vinner. Den moderna skidåkningen har fått nya dimensioner som hängåkning och taktisk körning, ingredienser som alltid har funnits hos den mest raffinerade av alla grenarna, stafetten.
Slutligen, Pernilla Wiberg hade bästa mellantiden efter några sekunder i störtloppet, sedan var hon chanslös. Wiberg var ett medaljhopp men hon räckte helt enkelt inte till.
Ska det bli en svensk alpin tjejmedalj blir det Anja Pärson som kniper den.