Mediumet visste exakt var Doris gått

I början av maj smet den silvergrå, nyinflyttade katten Doris, som ser precis ut som reklamens whiskas-kisse, ut genom dörren.
Hon kom inte tillbaka.
– Hon hade ingen aning om var hon var, kände inte alls igen dofterna. Vi letade ett par dagar, sedan ringde jag ett medium i Karlstad, säger Anette Österling i Vagnhärad.
Hon och maken hade just separerat och Doris flyttat med maken till Fänsåker. Kattlådan var på plats i badrummet.
– Mediet sa åt mig att Doris hade gått över tre villatomter, förbi tre låga hus, in i skogen och förbi ett berg. Jag följde hennes spår, det var fascinerande och stämde precis, säger Anette.
Mediet fortsatte: Doris hade gått ner mot ett hus där det fanns andra katter och över en liten bäck. Sedan hade hon kommit till ett hus med andra katter.
– Det fanns ett hus och ägaren hade sett en okänd katt som rusade ut genom kattluckan en dag. Det var antagligen Doris som var där och letade mat.
För hundrafemtio kronor guidades Anette vidare via telefon. Jakten gick via ett ödehus och en bondgård utan djur till ett gult hus vid Trosaån. Allt mediet sa stämde och flera personer längs vägen hade sett en silvergrå randig katt.
– Men till slut gav jag upp, det kändes som om jag jagade ett spöke.
Även om mediet inte längre fanns med i bilden fortsatte Vagnhäradsborna engagerat söka. Lappar i centrum och annonser i SN gav tips efter tips efter tips.
– Fyrtio, femtio personer har ringt och folk kommer fram och frågar hur det går. Jag vet inte hur många gånger jag har hoppat in i bilen och åkt när folk har ringt, lockat med mat och ropat.
Alldeles nyligen ringde en kvinna i Sund. Hon tyckte sig ha sett Doris och hon och Anette letade tillsammans under en timme. En gång cyklade Anette runt med två småtjejer som ringde när de sett en grå katt.
– Jag har en känsla av att hon finns där ute, att hon väntar på att bli hittad. Vi brukar säga att hon nog ligger framför brasan hemma hos någon gumma.
Hemma i lägenheten ligger randiga katten Brun, vars päls är svart och ekorrbrun, tyst på en pall med uppsikt över rummet. Gräddfärgade birman Bamse har tassen över ögonen där han ligger i den mjuka soffan och gnyr.
Ingen av dem visar några tecken på att sakna Doris. Men det gör matte Anette, ofta.
– Doris var väldigt speciell, kunde känna hur man mådde. När hon såg en i ögonen var det som om hon visste vad man tänkte.