Även om det tillhör mina arbetsuppgifter att dokumentera bränder, olyckor och andra tillbud är det något av det värsta jag vet. Det sitter i ryggmärgen på mig som yrkesutövare - använd teleobjektiv, håll avstånd, visa respekt och stör under inga omständigheter räddningsarbetet.
Jag vet inte om ni läste om drunkningstillbudet i Degerfors i helgen? Där människor samlats på en brygga och inte flyttade på sig så räddningstjänsten kunde utföra sitt jobb. Polisen fick på platsen fysiskt flytta på människor för att räddningstjänsten skulle kunna komma fram. Under tiden räddningstjänsten utförde sitt jobb och fick upp den 17-årige pojken började personer på bryggan att filma den drabbade.
Samma sak hände i Landskrona, även det i lördags. Där lyfte enligt uppgift även vuxna människor upp sina barn på axlarna för att barnen skulle kunna se bättre.
Jag blir förbannad. Det finns så mycket fel i det här. När nyfikenheten tar överhanden över medmänskligheten är det dags att backa tillbaka och tänka om. Ute på en olycksplats är det räddningstjänstens insats som är högst upp i näringskedjan, det spelar ingen roll om du är Kalle Svensson eller Moder Teresa.
Kan du inte hjälpa till så ska du flytta på dig, du ska visa respekt och har du barn ser du till att ta dem därifrån så de slipper se. Det handlar inte om vad man "får eller inte får" göra - det handlar om sunt förnuft och respekt för både de som arbetar och framför allt för den som drabbats.
Egentligen är det sjukt att man ens ska behöva säga det men tydligen är det några i vår civilisation som glömt bort det:
Att rädda liv är alltid viktigare än all nyfikenhet och alla "likes" på Facebook i världen. Alltid.