Mellan ljus och mörker

Hej jag är en tjej som lever som alla andra just nu. Även om jag fått det bra så skiftar jag mellan ljus och mörker. Vissa dagar känner jag mig levande, vännerna stimulerar mig ifrån allt ont som hänt. Andra dagar vissnar jag som en gammal blomma och måste vara för mig själv. Det är som att fångas av ett mörker som bara kan tändas igen av återrepning fast ändå aldrig försvinner. Allt känns hopplöst och man orkar inget fast man kämpar.

Jag pratar då om mobbning, kränkning, sexuellt utnyttjad, sexuellt ofredande och till och med misshandel. Det hann gå väldigt långt innan jag fick min hjälp jag behövde. Det försvårar min situation att bli en lycklig tjej som kämpar bättre. Jag vet inte varför jag skriver detta, kanske för att få uppmärksamhet, informera vuxna om hur unga kan ha det eller också bara stärka mitt självförtroende. Jag vill också säga att ta hand om era barn väl, låt dom inte hamna i min situation som idag lever med 2 mammor.

Marandix