Mellan öst och väst
Ett år gick. Krigsflyktingar från Finland kom ledande några kor. Det var en bedrövlig syn i denna rekordkalla vinter. Det var bara gamla gubbar och gummor, enstaka barn - inga karlar. De fördrivna fick bo i hastigt uppeldade bagarstugor och sommarladugårdar. Vi bara smög oss in, men satt där lika tysta som flyktingarna, när finska radion annonserade: Suomen Uutistet Jälken Det enda som hördes då var halvkvävda snyftningar och man såg de tomma blickarna. De tänkte på släktingarnas kamp mot den sovjetiska krigsmaskinen.
I min hemby var vi enbart svensk-språkiga, men enstaka ord lärde vi oss. Dessutom slukade jag allt i tidningar och radio av nyheter från kriget.
Ödesstämningen har släppt nu. Men i bakgrunden finns ändå rädslan för kriget kvar. Då gällde det Nordens frihet och självstyre, som Finland bevarade åt oss. Heder och tack därför!
På Nicolaiskolan fick jag senare en lärarkollega till mig. Hon var av litauisk börd. Hon berättade om fasan i sinnena under den sovjetryska ockupationen. När stickspåren på järnvägsstationen fylldes med tomma boskapsvagnar så skulle dessa fyllas med misshagliga litauer för vidare befordran. i Sovjet. Processen måste påskyndas. Fruktan för nattliga stöveltramp i trappan, rop och gråt och kommandorop etsade sig fast i hennes själ för alltid.
Detta var väl inget sommarsurr, säger många läsare nu. Rätt, men jag ville dels måla bakgrund till vår sköna, fredliga värld idag, och dels ge mitt stöd till engagemang i gemensamt försvar av våra västliga demokratier. Detta ifrågasatte en rebell (tidigare vid Studsvik) i ett tidigare inlägg i denna tidning. Han hade inte min skräck och rädsla för den store rövaren på andra sidan Östersjön. Dessa bilder har blivit mera levande nu när ryska pansaret rullar in i Ungern och kväste revolten i blod.
Sven Skogqvist
Nyköping
Så jobbar vi med nyheter