Därefter etablerar han snabbt en fin kontakt med publiken. Drar några vitsar för att värma upp densamma. Sedan händer just inget mer. I alla fall inte om man ska räkna in de uttjatade skämten om hur Arnold Schwarzenegger pratar, eller citat ur Snuten i Hollywood, Top Gun och andra 80-talsfilmer som passerat bäst före datum.
Inte heller funkar skämten om hans tyska mamma eller Özz Nujens håriga kropp – de har Özz liksom dragit själv några varv för mycket redan.
När Brontén till sist börjar berätta om sin, enligt sig själv, misslyckade karriär som polis, hettar det till för en stund.
Med stor inlevelse gestaltar han paret som försöker köra förbi honom när han patrullerar i sin polisbil och om de dråpliga situationer som kan uppstå när misstänkta knarklangare måste genomgå kroppsbesiktning med anuskoll. Här ger han publiken full insyn i det spännande polisyrket och hur fulla ungdomar kan få en polis att vilja skjuta någon mitt i pannan.
Tyvärr faller han därefter tillbaka i rätt uttjatade samtalsämnen som anusblekning och charterresor han gjort i sin ungdom.
Visst, det är charmigt och hans leende smittar den uppsluppna onsdagspubliken. Men utan uppdaterade skämt faller det rätt platt.
Metalbandets Evasives akustiska spelning med Jimmie Andersens fantastiska röst och Ville Nyströms febrila banjolir blir därmed kvällens stora behållning.
Mellanmjölksmys på Mittwoch
Komikern Hasse Brontén är känd för sitt ständiga leende och för sin tidigare karriär som polis. I höst har han även varit ute på turné med Martin Stenmarck och resten av grabbarna i Ladies Night. Men det är väl i princip det enda jag vet om Brontén när han på onsdagskvällen tar plats på Mittwochscenen efter den förträffliga öppningskonserten av Nyköpingsbandet Evasive. Brontén inleder sitt framträdande med att just prata om sitt leende och de hatmejl han brukar få för ”det där djävla leendet, som kan dra åt helvete”.
Så jobbar vi med nyheter