Äntligen är det dags. Jag och flickvännen ska bli sambos, på riktigt. Tidigare har vi bott i min gamla sketna studentlägenhet och pendlat mellan våra föräldrar. Att ha en egen lägenhet tillsammans blir ett stort och framförallt skönt steg att ta!
På radion i morse pratade de om tjafs och trista grejer i samband med att man ska flytta. "Pfff" tänkte jag, till en början. Men de hade ju rätt. Allt är ju inte som en dans på rosor, man ska ju faktiskt bo tillsammans med någon och då får man komma överens om hur man ska ha det.
Trots tappra försök har jag fått vika mig på vissa punkter.
Jag har självklart tagit upp de allra viktigaste frågorna med henne. Var teven ska vara och om vi ska ha en riktig julgran. Där kom vi överens, "det här gick ju smidigt!" brast jag ut.
Men... det fanns en viktig inredningsdetalj kvar att kämpa för. Min tavla. Jag försökte lägga fram det så gott jag kunde. Att den har fina färger, snygg ram och är i perfekt storlek för att ha över soffan i vardagsrummet.
Tavlan är en bild på djurgårdsspelare som firar ett mål. Det är Kerim Mrabti och Sam Johnson som gratulerar Nyasha Mushekwi efter att han har gjort mål mot Hammarby. Hör och häpna! Kerim Mrabtis autograf är även signerad på den.
Hon betraktade mig med allvarlig blick och sa, suckande: "Nej Peter." Jag fick lägga mig platt. Tonen och blicken sa att det här förslaget aldrig skulle kunna gå igenom.
Men jag reser mig starkare än någonsin, för till jul ska jag pryda vår alldeles egna riktiga gran med julgranskulor, dekorerade med Djurgårdens klubbmärke!