Mer genomtänkt av veteraner
Velvet Breeze: Velvet Breeze demoplatta
Nu har de i alla fall en ny demoplatta ute, som kort och gott heter just Velvet Breeze. Första intrycket är att de mognat och tajtat till sig en hel del sedan jag såg dem live senast. Timo har fått ordning på sången, instrumenten låter inte som om de brottas med varandra och melodier och harmonier är mer genomtänkta.
Men fortfarande finns klara demobandstendenser. Jag skulle vilja säga att medlemmarna är duktiga, men de spelar till 80-85 procent precis på gränsen till sin förmåga. Särskilt trummisen får jobba hårt i slutet av skivan, med mycket dubbelpedal och pukmanglande. I höga hastigheter tappar man lätt takten. Därför skulle de må bra av att sänka ambitionerna lite och mer spela efter sin förmåga.
Texterna är även, enligt mig egen högst personliga åsikt, något som de skulle behöva jobba ytterligare med. Texter är svårt, men man kan i alla fall tänka på att inte ramla i de vanligaste prettopoesifallgroparna. Ska man dessutom skriva på engelska är det viktigt att man vet vad man säger så att man inte omedvetet använder uttryck som betyder något man inte menar. Då blir det lätt pannkaka av alltihop.
Skivans bästa låt och stora behållning är inledande Nosferato (grabbar, vampyrsnubben hette Nosferatu) som är just en instrumental låt. Under sina bästa stunder låter den nästan som Call of Chtulu med Metallica. Velvetgrabbarna har framtiden för sig, gäller bara att öva öva öva och slipa kanterna.
Så jobbar vi med nyheter