Mer mjukis och färre gråa hår behövs i KD

På stämman den 28 januari bör veteranen Mats Odell inte vara med och slåss om partiledarposten, tycker valberedningen som presenterade sina toppkandidater i går. Den 38-årige färskingen David Lega föreslås som ny andre viceordförande. Odell finns inte ens på förslagslistan för den nya partistyrelsen.
Att förnya och föryngra är ett bra drag för Kristdemokraterna. Imagen som ett konservativt, moralistiskt och ålderstiget parti är grundmurad bland svenskarna. Trots det tycker många att Göran Hägglund är rolig. I Humorrapporten kommer han på delad andraplats på listan över Sveriges roligaste ministrar näst efter Carl Bildt (Comedy Central 2011). Hägglund svarar ordentligt på frågor och har tydligt sagt att vissa av alliansens sjukförsäkringsregler blev helt galna.
Samtidigt tycker en del av partiopinionen att Mats Odell skulle bli en bättre ordförande. Men inom partiet är det annat ljud i skällan. Göran Hägglund har fått 100 nomineringar från lokalavdelningarna inför stämman, ett stöd på 36 procent. ”Oerhört lågt”, enligt riksdagsledamoten Tuve Skånberg som är en av Odells ivrigaste påhejare.
Odell har en mer konservativ värdegrund än Hägglund, som av många inom och utanför partiet ses som en socialliberal politiker. Han har aktivt försökt bli av med den gamla stämpel som säger att KD är homofientligt och gammaldags. Men internt har stödet för hans partiledarskap minskat.
Det spretar alltså åt alla håll inför stämman i januari. I SCB:s senaste mätning fick KD 3,8 procent av väljarstödet och ligger därmed under riksdagsspärren.
Att en tydligare politik behövs är alla överens om. Att satsa hårdare på kristendomskortet vore riskfyllt. Trots det försöker Hägglund nu stärka sin kristna framtoning. En taktik för att blidka Odells sympatisörer. Men det lär knappast förstärka opinionsstödet för partiet.
KD måste visa hur människorna – de svaga, barnen och de äldre – står i centrum för partiets prioriteringar. Och Göran Hägglund behöver motivera sin plats i alliansen. Utmaningen blir att övertyga väljarna om att just hans KD är en nödvändig del av borgerligheten.