Mesigt, Skandia

Aktiespararna är djupt besvikna och kräver en större skadeståndsprocess. En professor i företagsetik, Hans de Geer, tycker att Skandia vek sig alldeles för lättvindigt i skadeståndskraven på Lars Ramqvist, den förre styrelseordföranden. Ramqvist ledde styrelsen under de famösa åren med bostadsskandaler och galopperande bonussystem, som skapade guldbyxor åt företagets toppgarnityr. Andra som har skäl att vara upprörda är inte minst de Skandia-anställda som dagligen kämpar för att motverka ett brutalt nedsvärtat företagsnamn.

Den nya Skandialedningen nöjer sig med en förlikning, som innebär att Ramqvist betalar tillbaka ersättningarna för de aktuella åren, 2000-2001, och erkänner ett moraliskt ansvar utan direkt skuld. Det viktiga för Skandialedningens del verkar ha varit att få bort frågan från bordet. I en miljö där ett begränsat antal toppfigurer agerar med enorma summor på spel är det måhända känsligt om det sätts ett hårt prejudikat för det personliga ansvaret. Det känns som om Skandia mesat till det, man kunde gott krävt mer för tydliggöra ansvar. Ett tuffare agerande från den nya ledningens sida hade varit en tung förtroendeskapande åtgärd. I sista hand avgör ju till slut bolagets kunder om förtroendet för företaget stärkts.

För Skandia återstår att göra upp med förre vd:n Lars-Eric Petersson. Om det hastar att bli klart till den extra bolagsstämman i april ökar risken för ytterligare en lättvindig lösning. Samtidigt bör konstateras att fallet har varit högt för Lars Ramqvist. Från att ha varit en av det svenska näringslivets mest hyllade direktörer, med presigeladdade maktpositioner i flera tunga företag, sänder namnet en annan signal idag. Nu går tankarna till Skandiahärvan och misslyckandena inom Ericsson. Ett dylikt rykte kostar på.