Pelle tittade ner bland anteckningarna och sedan på oss spelare som satt ihopklämda i Viksjöfors sardinburksliknande omklädningsrum. Laguppställningsdags inför säsongspremiären i hockeytrean.
– Grythunden, sätt dig ner nu! Tjeckoslovakien, eller vad fan du nu kallas för, du kör med Draken och Skandinaviska enskilda banken. Runken kör mittgubbe med Thörna och Kalle i Knådalinan.
Alla i Edsbyn kallade mig för Scerban, efter en gammal tjeckisk ishockeyback, men coach-Pelle körde med Tjeckoslovakien.
Varför måste vi alltid ändra våra riktiga personnamn? Och när övergår smeknamnen till öknamn? Materialförvaltaren Grythunden hette egentligen Kenth och ville under inga som helst omständigheter kännas vid sitt nickname, som kan ha kommit av att han var liten och fett, eller gillade att skälla på folk. Grythunden kunde bli tvärförbannad om fel person kallade honom det och ofta snärta till vederbörande med handduken så att det ljummade. Draken hette egentligen Drakenberg och Thörna Thörnberg, relativt naturliga kopplingar. Runds = Runken och Bo det längre Bosse känns lite konstigare. Inom elitfotbollen är exempelvis Marta Vieira da Silva bara Marta. Spelarna i Bengan boys handbollslandslag var fyndiga och hade roliga smeknamn på motståndarna. Ryske storskytten Aleksandr Tutjkin kallades för Knappnålshuvudet och spanjoren Iñaki Urdangarin för Urban Rullgardin. Smeknamn på städer är förstås också vanligt, med allt från Lilla Paris – Vänersborg, till The big apple – New York. Varför kallas förresten den falsksjungande Håkan Hellström alltid bara för Håkan? Men det är väl kanske en annan sak att förundras över...