Det är natt. Länge. Nästa gång solen går upp är i januari. I Treriksröset, alltså.
Minns ni sommaren än? Ljust och varmt sent in på kvällarna – och tropiska nätter som gjorde det svårt att gå och lägga sig. Fläktarna tog slut över hela Sverige och står nu och samlar damm, kanske fram till sommaren.
Det känns som en evighet sedan, och det är inte konstigt att man blir påverkad av mörkret som har svept in över oss. November var sällsynt deppig. Det är den å andra sidan de flesta år. Vi får se hur december tar sig, det skvallras om snö som kanske kan göra tillvaron lite ljusare till helgen.
Men vi sörlänningar kan i alla fall trösta oss med att vi inte drabbas av polarnatten. I Treriksröset gick alltså solen ned 11.51 i fredags. Nästa gång den går upp har de firat både jul och nyår utan en glimt av sol. Här, i Nyköping, har vi ju ändå dryga sex soltimmar om dagen ett tag till – att jämföra med Kiruna, där solen i dag går upp 10.27 och ner 12.31.
Nu lever de ju inte i ett ständigt mörker i Lappland. Både snö och norrsken lyser upp tillvaron, så det är inte direkt som att de famlar sig fram.
Och ska vi vara sådana, så är det snäppet värre i Longyearbyen på Svalbard. Där har de haft polarnatt ända sedan slutet av oktober, och får inte se solen förrän i början av mars - och då förstås bara i några minuter den första dagen. Sedan går det fort, och de har i stället fyra månader midnattssol att se fram emot.
Jag säger inte att vi inte ska klaga, för det har jag för avsikt att göra, men det kan ju alltid vara skönt att veta att man inte har det värst.