I en engelsk studie från slutet av 1980-talet testade man tidig avnavling i kombination med att modern fick ett livmodersammandragande läkemedel. Det ledde till att kvinnorna blödde mindre. Studien gjorde att internationella organisationer med förlossningsläkare och barnmorskor, började rekommendera tidig avnavling. Rekommendationen är borta i dag.
– I slutet på 1990-talet kom dessutom en svensk uppfinning "STAN" (benämns oftast CTG). Maskinen mäter barnets hjärtfrekvens. Innan det hade man varit långsam med att införa sen avnavling. Men i "STAN-filosofin" ingick att man tog blodprov från navelsträngen när barnet föddes, säger han.
Efter det började allt fler förlossningsavdelningar att införa tidig avnavling.
– Vi barnläkare var inte med och tog det beslutet. Men jag började fundera, är det inte en massa blod kvar i moderkakan? Och så började jag forska 2007, berättar Ola Andersson.
Redan då visade forskning från låginkomstländer att det kunde vara en fördel att avnavla sent.
– När barnet är i mammans mage så är hela tiden en tredjedel av barnets blod i moderkakan. Blod är väldigt rikt på järn och man upptäckte att barn i bland annat Guatemala och Mexico, där man väntade med avnavling, fick mindre järnbrist.
Några förlossningsläkare och företaget bakom STAN hävdade dock att sen avnavling saknade relevans, svenska barn är välnärda, de behöver inget extra järn, sa man.
– Men vår forskning har visat att även svenska barn som får det extra blodet slipper järnbrist. 2015 kunde vi dessutom visa att de sent avnavlade barnen, när de var fyra år gamla, bland annat hade bättre förmåga till finmotorik med sina händer. De hade även lite bättre socialt beteende.
Varför har man inte kommit på det här tidigare?
– Man märker det inte på barnet direkt. Järnet ska gå över till kroppen och vara tillgängligt för hjärnans utveckling, sen ska hjärnan och förmågorna utvecklas. Det tar tre, fyra år innan man kan se effekten.
Trots att expertisen numera är någorlunda enig om fördelarna med sen avnavling finns det en stark motkraft.
– För fem år sen kom ett privat företag som erbjöd föräldrar att frysa ner och förvara barnets navelsträngsblod. I USA är det redan en miljardindustri. Syftet är att använda stamcellerna om barnet, syskon eller föräldrarna blir sjuka. Man frågar föräldrarna om man får ta blodet och klipper därmed lite tidigare, när det ännu finns cirka en deciliter blod kvar.
Ola Andersson medger att metoden innebär ett praktiskt sätt att komma över stamceller.
– Moderkakan och blodet slängdes bara tidigare. Sen avnavling medför dock att det finns färre stamceller att ta rätt på, så det blir en kompromiss.
Enigt Ola Andersson har stamcellsdebatten ställt många föräldrar inför ett etiskt dilemma.
– Jag förstår tanken med att samla in stamceller ungefär som vi gör med blodbanken. Men där lämnar man sitt blod för det allmännas bästa, och någon annan får nytta av det. De privata blodbankerna är mer kommersiella. Ungefär som barnförsäkringar eller speciella barnvagnar. Man spelar på föräldrarnas oro.