Jag hoppar in och ut ur den där bilen. Varenda dag. I alla väder. Flera mil kuskar jag runt i den där stackars bilen. Jag har nog dragit in lera och sand från varenda hål i Sörmland – känns det som. Min bil är som ett museum över all den smuts jag blir utsatt för i jobbet. Vad sägs om lera från lerbanken vid Trosaån när jag för några veckor sedan höll på att ramla ner i en inrasad bäverhydda? Eller olja från ett gammalt tåg när jag smugit ner i gropen under för att ta en fin bild på de som håller på att mecka? Eller allt byggdamm från alla byggen man är på? Fuktiga barr från skogen i Tanum från orienterings-VM? Eller bara lite härligt damm från speedwaybanan på Svansta?
Lägg även till all lera och det höbös jag drar in i bilen från stallet när jag i stressen tagit in eller ut mina hästar.
Jag kan nog ärligt säga att min bil är någon form av smittohärd och också en ständig påminnelse om att det finns en anledning till att min tvätthög aldrig verkar ta slut. Jag har ett skitigt jobb, ett skitigt fritidsintresse och därmed – världens skitigaste bil.
Men det är min bil och jag gillar den. Trots att den borde saneras.
FOTOGRAF
0155-767 87